Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4^2 EINAR BILJ,INÖ
ma med den föreställning man själv gör sig om detta mytiska
fantom. Men ifråga om de tvä nyss formulerade grundsatserna
råder, och det kan nog alltjämt behöva understrykas, knappast
inom den nyare teologien mer än en mening. Visserligen: när
det gäller deras närmare utförande och positiva utfyllande, näi*1
det gäller att göra allvar med hävdandet av Bibelns, pä inre,
religiös grund fundamenterade auktoritet, då skilja sig genast åter
vägarna — och här vore mycket att erinra mot professor
Lin-derholm.
Men först och sist gäller det — jag tänker nu åter på boken
i dess helhet — att från början till slut hålla fast själva den
äkta tidsenliga grundtanke — bäst formulerad i ärkebiskopens
vackra inledningsord — som först fört dessa representanter för
vitt skilda ståndpunkter samman till personligt meningsutbyte och
sedan bundit ihop deras disparata inlägg till en bok. Det är en
elementär sanning, varmed ärkebiskopen börjar: >()m vi skola
få något gagn av varandras livserfarenhet och åskådning är
ingenting nödvändigare än att den blir uppriktigt uttalad.^ Men hin
elementär denna sanning än är — än elementärare äro hos os>
människor de drifter, som resa sig mot en tillämpning därav pä
fullt allvar, som hindra oss både att uppriktigt och utan
förkonstling tala ut och att oförbehållsamt lyssna till dem, som vi
vant oss att betrakta genom partimotståndarens glasögon. Att
hava dristat trotsa dessa tendenser och göra åtminstone ett
försök att få personer från motsatta religiösa läger att lyssna till var
andra, bör obetingat erkännas såsom en förtjänst. En än
störisar kanske den att hava — än mer än i själva boken i den
därpå följande diskussionen — förmatt människor, som eljest
gärna i dessa ting inhölja sig i tystnad, att för tu gängs skull
tala ut.
Men hur omsorgsfullt jag än söker samla posterna på bokens
kreditkonto, kan det ej hjälpas att dess debetsida blir ojämförligt
mycket längre. Jag tänker, när jag så säger, ej sa mycket på den
oro och anstöt den väckt och måst väcka just i de kretsar, för
vilka kristendomen som mest är en livssak. Jag har visserligen
litet svårt att vara med, när man i detta sammanhang talat i och
för sig mycket tänkvärda ord om religionens uppgift att komma
oro åstad: om oron, ej den döda ron, som dess rätta livselement.
Jag minnes ju väl, att samme Herre, som kunde sammanfatta1
allt vad ban hade att giva i ordet: frid, en annan gång sagt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
