Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 EINAR BILLING
till de i förhållande till kyrkan mer eller mindre »utomstående»
eller, för att använda dess egen ledsamma terminologi, de
»kulturella», och i det mottagande detta budskap just i dessa kretsar
funnit.
Detta är visserligen åtminstone skenbart vida mindre
enhetligt än det som från kyrkans sida kommit boken till del. Det
svänger mellan de yttersta motsatser; från den uppriktigaste
tacksamhet för boken såsom ett verkligt befrielsens budskap, ett ord
i rattan tid, ända till förkastelsedomar, som i hårdhet och
indignation vida övergå alla från kyrkligt eller frikyrkligt häll
fällda. Dock tror jag, att vid närmare inträngande bilden också
här skall visa sig vida mer enhetlig än det vid första påseendet
kunde synas. Det är — även om vi alltjämt hålla oss till de
mera »modernt» tänkande kretsarna — ingalunda blott från
rent religionsfieiitliga håll som uttryck av avsmak för den
kristendomstyp, för vilken man med rätt eller orätt gjort
boken till en representant, kommit till synes. Och även bakom
ganska välvilliga uttalanden har man, om anan lyssnat noga till,
ofta kunnat märka en undertryckt ton av ringaktning. Det
huvudintryck man i mycket vida kulturella kretsar av boken
bekommit är, fruktar jag, helt enkelt det av en stark inre osäkerhet i
kyrkans position, av att också den, likasom så många andra av
de gamla samhällsauktoriteterna, under den jordbävning, som
övergått världen, så att säga råkat på glid och därför nu, när
de gamla stöden vackla och i avsaknad av en rätt fast inre
hållpunkt, nervöst ser sig omkring efter nya stödjepunkter, beredd
att välkomna nästan vilka bundsförvanter och acceptera nästan
vilka kompromisser som hälst. Av kyrkan, det är det
fridsbud-skap man här läst ut ur boken, ha vi lyckligtvis intet att frukta
— men häller intet att vänta.
Att denna, enligt min fasta övertygelse i sista instans
griind-falska, uppfattning av den svenska kyrkan faktiskt genom boken
vunnit en vidsträckt spridning förefaller mig odisputabelt.
En annan fråga är .sedan, i vad mån boken själv bär skulden
och den direkta skulden därtill. Uppenbart orättvist vore det
att lägga ansvaret på den allena. Dess kyrkliga vedersakare äro
nog, genom det sätt varpå de fört striden, ej utan sin andel däri.
Och på de håll utanför kyrkan, där nian som grellast
utmålat kyrkans och speciellt den nyare teologiens hållningslöshet^
hava de partipolitiska motiven ofta legat i blott alltför öppen dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
