Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 EINAR BILLING
ordning — här är den, i sin iver att bära ugglor till Athen, ett
rätt typiskt exempel på, huru för mycken tidseiilighet kan göra
en otidsenlig. Svårare missförstånd befarar jag av den
frikostighet, varmed man strött omkring .sig bekännelser av kyrkans
skuld — samtidigt med att till en tid de mest ohemula
beskyllningar mot kyrkan få stå där oemotsagda. Men det stannar
ej vid sådana mer indirekta och tillfälliga sanktioner av
reformatorsanspråken. Man har från många håll klandrat ärkebiskopen
för hans inledningsord — med orätt. Men fore ärkebiskopens
inledningsord finnes det ett annat förord av betänkligare art.
Det avser uttryckligen att ange den synpunkt, under vilken hela
boken bör betraktas. Och synpunkten är här, icke såsom hos ’
ärkebiskopen den blotta diskussionens, utan den nya
reformationens. »Det förda meningsutbytet», ur vilket boken sökt
kristallisera ut det väsentliga, har, heter det där, »särskilt rört sig
om den svenska kyrkans dugliggörande för tidens väldiga
uppgifter». »Många», fortsattes det, alltjämt i allas namn, »hava
dess brister och synder varit under tider, som gått, och
djupgående ’måste dess reformation bliva, om den skall kunna i denna
tid tjäna sann kristendom.» Det första inlägget efter denna
introduktion är dir. Yngströms. Det vore då sannerligen ej så
mycket att undra på om han och de andra nu skulle känna sig
såsom av den nyare teologien erkända och sanktionerad6
kyrko-reformatorer.
Nå, än sedan? Varför skulle man ej unna så
älskvärda män också den lilla glädjen? Nej, det går
verkligen inte för sig, varken från kyrkans eller från deras egen
synpunkt. Söker jag, för att, också jag, göra litet i tidsenlighet,
fixera för mig det egenartade i den aktuella kyrkliga situationen
i vårt land, är det egentligen blott en enda, men fruktansvärt
överhängande fara, som jag ser hota kyrkans framtid. Den
kommer varken från den destruktiva teologien eller från de
kristen-domsfientliga skarornas hot, utan den ligger i frestelsen för
kyrkan att åtminstone något litet giva efter för de från så många
olika håll framträdande och på många olika sätt, vänligare och
ovänligare, motiverade tendenserna att förvandla kyrkan från ett
pregnant religiöst och kristligt samfund, med sitt bestämda
budskap att frambära till själarna, sin evangelisk-lutherska bekännelse
att hävda och, mitt i alla de sysslor som må påläggas den,
själarnas vård och frälsning såsom sitt enda ögonmärke — till en stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
