- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nionde årgången. 1919 /
500

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öOO EINAR BILLING

för satsen »den som ej är emot oss (Kristus och hans lärjungar),
han är med oss», icke glömt den andra: »Den som ej är med
mig (Kristus), han är emot mig». Modernare uttryckt: kyrkan måste
väl glädjas över varje nyvaknande religiöst intresse, men får ej
därför glömma, att det är något helt annat än »intresse»
kristendomen begär och kräver. Kyrkan har många skäl att vara
anspråkslös å sina egna vägnar, men måste ytterst noga vakta
sig för att synas bedja om ursäkt för Gud eller tör Kristus.

Och här kominer jag nu till min sista och svåraste anklagelse.
Jag har vid studiet av denna bok ofta kommit att tänka på Gustav
Sundbärgs tes om svenskarnas benägenhet att taga avstånd från
sina egna, att taga parti för det främmande mot sin egen goda
sak. Vore den bild av svenska kyrkan, som denna bok år ägnad
att giva, riktig, vore den säkerligen, även i detta stycke, det
svenskaste av allt svenskt — Sundbärg skulle kunnat införliva
hela boken med sin excerptsamling. Aldrig har det väl »tagits
avstånd» från det egna arvet i den grad som i denna bok. Kastar
en lekman fram ett hånfullt ord om någon »dogm» — vips,
ären teolog framme och överbjuder. I den moderna
»naturvetenskapliga» världsåskådningen upptäcker prof. Linderholm de mest
överraskande religiösa värden, men ifråga om de gamla
dogmerna, tankebildningar, som väl på intet sätt äro
evighetsskapelser, men genom vilka dock kyrkans varmaste hjärteblod och
ädlaste hjälteblod flyter, tävla rektor Beskow (sid. 82) och han
(passim), vem av dem som skall kunna tala mest ringaktande. Och
på samma sätt med personerna. När herr Larsson i By varnar
kyrkan för att taga (alltför mycken hänsyn till de »enfaldiga troende?
och frågar: »Äro då dessa enfaldiga värdefullare för kyrkan än de
upplysta själar, som på detta sätt stötas bort? Ar det de längst
i kön gående, som skola bestämma utvecklingens takt. . . ?» — då
är ju detta enbart groteskt. Men ledsen blir man redan, när lektor
Beskow (sid. 84) på sitt stillsamma sätt varierar samma tema. Och
när en kyrkohistoriker och akademiker, som väl vet vad
Schartau-iiismen religiöst betytt för vårt folk och vilket ojämförligt
människomaterial den alltjämt understundom sänder till våra
universitet, kommer (sid. 91) med en vårdslös fras om »vissa mörka orter
som de schartauanska», då blir jag, fast den schartauanska
atmosfären är mig mycket främmande — då blir jag rent ut sagt
arg. Arg helt enkelt därför, att den religiösa måttstock, som här
bort vara den enda, så tydligt utbytts mot en kulturell. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1919/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free