Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Punkter och synpunkter rörande lantförsvaret under svaghetsperioden. Av S. Wijkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50* S. WIJKMAN
att ständigt vara på helspänn. Ett effektivt organiserande av
desamma är såsom oundgänglig konsekvens av
försvarsberedskapens begränsning statsmaktens sak, icke militärens.
Att krigsrustningstiden räknats i månader beror icke endast
på nödvändigheten att krigsutbilda trupper utan lika mycket på
tvånget att åstadkomma erforderlig krigsmateriel, ammunition
m. m. Naturligtvis kunna, om rikets viktigaste delar hotas,
regementena, ehuru bristfälligt utbildade och utrustade omedelbart
efter mobilisering sändas mot fienden, för visso komma de att
slåss och slåss tappert, men förlusterna bliva därefter, och segern
föga sannolik, därest icke motståndaren till äventyrs skulle vara
lika litet förberedd. Ett fruktansvärt ansvar drabbar således
den regering, som genom bristande vaksamhet eller
handlingskraft ställer landet och dess krigsmakt inför en sådan situation.
För att den första uppgiften skall kunna lösas, erfordras i
främsta rummet vad som angives i nedanstående punkt.
Punkt 2. Den aktiva befälskadern bör vara så stor, att därav
i krigsorganisationen de befattningar kunna besättas, för vilka
reserv- och värnpliktig personal kvalitativt ej räcker, att intensiv
fredsutbildning av de värnpliktiga säkerställes jämsides med ka
derns egen utbildning så, att varje befälsperson blir kompetent
för egen och två högre grader. Den aktiva befälskadern måste
alltigenom vara förstklassig.
Kommentarer till detta torde vara onödiga. Man behöver
endast taga del av de stridandes egna omdömen om
truppförbandens värde, sedan de aktiva till större delen bortskjutits, samt
besinna att en befäliskader för högre och mellangrader icke
kan nyskapas på några år, sannolikt icke ens avsevärt förbättras.
Även bör märkas, att kort utbildningstid för de värnpliktiga
kräver särskilt dugligt freds- eller utbildningsbefäl, något som kanske
skarpast framträder ifråga om underbefälet.
Frågan om den aktiva befälskadern kan möjligen uppdelas i
två, dess anskaffning och dess utbildning. Men här soni oftast
gäller regeln: ju bättre utbildning desto fler aspiranter. Det
klagas över flykt från försvaret och brist på volontärer, och
siffrorna äro verkligen mycket sorgliga. Den som känner
stämningen på truppförbanden vet dock, att vi skulle få och få
behålla befäl av olika grader i fullt tillräckligt antal, om vi bjöde
dem förstklassig utbildning under målmedvetet arbete för en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
