Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Georg Brandes, Tragediens anden Del. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 547
ternichs h0jre Haand, den nemlig, hvormed han skrev». De stora
fraserna om »samfundsordningens återupprättelse», »återfödelsen av
Europas politiska system», »en varaktig fred, grundad på en rättfärdig
fördelning av makten» o. s. v. avfärdas såsom medel att lugna
folkslagen och giva denna högtidliga församling en glans av värdighet och
storhet; men kongressens sanna mål var fördelningen mellan
segerherrarna av del från den övervunne rånade bytet (kursiverat av Gentz).
1815 var der altsaa dog», tillägger Brandes, »blandt de grundigt
ind-viede og i h0j Grad virksomme Congresdeltagere en, som lejlighedsvis
lod fälde et serligt Ord. 1919 var dette utsenkeligt.»
Brandes försummar icke att vidare utföra den tacksamma
jämförelsen mellan Wienkongressen och Pariskonferensen, heliga alliansen och
folkens förbund. De moderna gengångarna behandlar han med en
utomordentlig respektlöshet. Bl. a. framhåller han i förbigående
betydelsen av den bristande språkkunskap, som nu vid
Parisförhandlingarna skall kommit till uttryck — »Glémenceau har visselig en
stser-kere Vilje end Wilson; men han har desuden det Fortrin, ät han tåler
baade Engelsk og Fransk».
Resultatet av det stora verket ingiver honom icke större beundran:
»Der var f0r Krigen et Elsass-Lothringen; der vil efter Freden va^re
et helt Dusin. Der var f0r Krigen et Nordslesvig; der vil efter Freden
vsere mindst et Par Snese.» Den politiska visdomen i
söndersprängningen av Österrike och ordningens upplösning i TysMand förefaller
honom minimal. »Det möderne Udtryk for hvad man engång kaldte
det Smukke og Gode, er som bekendt Demokrati», men »den
demokratiske Genf0delse af Europa har da forelobigt kun vseret en
Gen-födelse af Misföstre.» Och den stora nyskapelsen, folkens förbund,
avspisas med den torra reflexionen:
»Som det saas, da den hellige Alliance for et Aarhundrede siden blev
stiftet: Saasnart sejrende Magter staar ved deres Maal, opretter de et indviet og
uop!0seligt Broderskab for ät sikre sig mod den Overvundne, ifald lian
skulde komme til Krsefter paany.»
Sin obarmhärtigaste ironi ägnar dock Brandes åt den Wilsonska
aktionen. Så lyder hans saga om denna:
»Der var engång en fortrseffelig nordamerikansk Provinsprofessor fra et
lille Universitet med 300 Studenter i en lille By med 5,000 Indbyggere. Han
opgav Videnskaben for ät slaa sig paa Politiken »och blev en »sin Stilling
fuld-komment voxen» Prsesident.» Han blev Ophavsmand til fjorten af de mest
udmserkede Punkter, Verdenshistorien har set. De traadte desvserre ikke i
Kraft.
Pallas Athene sprang i sin tid lyslevende ud af Zeus’ Pande. Woodrow
Wilson nedkom paa lignende Maade med en lille D0df0dt, kaldet Folkenes
Förbund.
Han lagde den i Vuggen, netop som et Stormpust af politisk Lidenskab, en
sand Skypumpe af politisk Vanvid hvirvlede hen över en saakaldt
Freds-congres i Europa, og hvirvlede Nationerne St0v i 0jnene, saa de ikke saa,
hvad der foregik. Man fik saa den spsede D0df0dte ombyttet med en kraftig
Skifting, som man gav samme Navn, og som med en Hungerpisk i den ene
Haand og en Spaendetr0je i den anden alt i Vuggen kvalte de mindre Staters
Neutralitet, ligesom Hercules i samme unge Ålder kvalte Slänger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
