Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Förvaltningsreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 DAGENS FRÅGOR
efterverkningar hinner växa till en för statens verksamhet livsfarlig
kräftsjukdom.
Utvägen är säkerligen icke mera än en: att efter deras omfattande
ansvar och framskjutna ställning fullt skäligt avlöna alla chefsplatser
samt att i motsvarighet härtill obönhörligt upprätthålla fordran på
vederbörandes frihet från privat verksamhet. I samband härmed måste
brytas med hela det härskande rekryteringssättet för förvaltningen, som
för underordnade befattningar kräver oskäligt tung
kompetensutrustning och därför drager med sig en otalig mängd befattningar, högre
avlönade än vad deras reella vikt fordrar men ändå lägre än
innehavarens utbildning med skäl skulle kräva.
Det torde vara otänkbart, att staten skulle förmå efter nu rådande
penningvärde skäligen avlöna såväl chefsbefattningarna som den stora
skara underordnade ämbetsmän, vilka genom sin akademiska,
tekniska eller annorlunda förvärvade högre utbildning befinna sig i något
slags survivance till chefs- och* souschefssysslor samt följaktligen
hittills så avlönade, att sprången mellan tjänstegraderna icke bleve för
stora. Behålles denna anordning, vilken torde vara tämligen
enastående för vårt land — i varje fall utan motsvarighet hos de stora
länderna — kommer alltid massan av våra ämbets- och tjänstemän att
vara i förhållande till sina uppgifter överkvalificerad, i förhållande
till sina förstudier underbetald, och därmed skola också möjligheterna
att rätt tillgodose de högsta posterna vara stängda. Bäst synes det
överensstämma med ett demokratiskt samhällsskicks fordringar och behov,
att huvudparten av förvaltningsposterna göres lätt tillgänglig utan
betungande kompetensföreskrifter, samt att utbildningskraven för den
relativt fåtaliga ledande graden, varur särskilt cheferna skola utgå, väl
göras höga men likväl sådana, att varje eminent duglighet kan finna
vägen dit.
Att statsfinansernas möjligheter, förvaltningens realbehov och de
enskilda funktionärernas berättigade lönefordringar här peka åt samma
håll, torde vara ofrånkomligt. Väl är det sant, att förändringen
förefaller något revolterande för den, som vuxit fast i tankegången, att
alla statens verk böra vara väsentligen lika organiserade, samt att den
teoretiska utbildningen till e. o. amanuens också skall räcka till för
generaldirektören. Det är på det hållet, man korsar sig för det
förslag, som en högre postämbetsman framlagt, att postexpeditörerna skola
rekryteras ur postil joner nas stora grupp. Säkerligen har likväl detta
projekt mycket inre berättigande, och dess principer böra kunna
utsträckas till alla befattningar, vilka i grunden blott kräva elementär
allmänbildning samt rutin. Huru klyvningen inom ämbetshierarkin då
skulle bli och avlöningarna ställa sig, kan icke på avstånd skisseras
med någon bestämdhet. Man torde likväl få tänka sig en utveckling
ungefär i den riktningen, att de demokratiserade inträdesbetingelserna
sträcktes till s. k. lista gradens tjänster, vilkas antal sannolikt finge
åtskilligt utökas, att 2:dra graden i stort sett bortfölle, och att återigen
för 3:dje-gradstjänsterna gällde avsevärt tillskärpta fordringar.
Härigenom skulle det ingalunda minst viktiga ernås, att de relativt fåtaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
