Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Förvaltningsreform - Våra partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRAGOll 551
högre posterna bleve så avlönade, att del kunde fresta duktigt folk alt
ägna sig åt dem. Många, som nu allenast med anciennitetens rätt
vänta att avancera uppåt, skulle vid sådan förändring hänvisas till
annnt än förvaltningsarbete, säkerligen till gagn både för dem själva
och det allmänna. Överhuvud synes det på detta sätt kunna bli möjligt
ät i bereda sa ät den ena som åt. den andra kategorien av statstjänare
sådana löneinkomster, som både motsvara utbildningskostnader och
befattningarnas vikt, och som kunna åt oss rådda, vad vi nu hålla på
att förlora: en jämförelsevis väl avlönad och helt åt sina uppgifter
ägnad förvaltningspersonal. Vad senast har yppats bör för en var.
swri vill se, visa att det är inlet ögonblick att dröja, med att sätta
handen till verket.
Endast i Utvärtes måtto vilar lugnet, det stabila lugnet,
över det svenska partilivet efter alla dess stormar och
skakningar under de år som närmast varit, l grund och botten förhåller
det sig nog sa. att frånvaron f. n. av livligare brytningar mellan våra
gamla politiska grupper rått mycket beror på den stora ovisshet inför
framtiden, som betagit sinnena inom partierna, och som hos nitälskande
partiman av alla färger måst väcka den oroliga frågan: Vad månde
komma efter detta? Partiformernas nuvarande konsolidering, kär
vorden för olaliga, kan rymma så många sprängämnen, icke blott alla
dessa tekniska möjligheter, som vila i »genombrottets»
författningsbeslut, utan därtill allehanda svårberäkiieliga och svårtyglade
folkpsykologiska strömningar och tillfälligheter.
Det kan för det första icke förnekas, all ingen riktigt vet, i vad
inan de svenska valmännen stå redo att med sina röstsedlar bekräfta
resultaten av riksdagsflertalets många och märkliga gärningar. Redan
spörjas tecken till att man på mänga håll även utanför oppositionens
led ej hunnit följa med i takten. Landsbygdens liberala väljarskaror.
otvivelaktigt själva stommen för det borgerliga regeringspartiet, lära
näppeligen i allo hänföras av rösträttens utsträckande så långt som
skett utan verkligt hänsynstagande till lantmannauppfattningens
hävd-Minna och naturliga reservationer, särskilt sambandet mellan
skattopliktens fullgörande och rösträttens utövande. På samma håll har i
tydligaste form kommit till synes överraskning — efteråt! -— över den
verkliga räckvidden av lagstiftningen angående normalarbetsdag; den
är ju betecknande, denna bekännelse av en frisinnad
allmogerepresen-lant. att man inom hans kretsar icke trott, att normalarbetsdagen just
var 8-timmarsdagen, allraminst i dess nu genomförda form. Man
behöver ej helt anamma den otvivelaktigt på svensk landsbygd
förefintliga obenägenheten mot social lagstiftning av denna art för att
konstatera, att vänstermajoritetens viktigaste beslut är verkligt impopulärt
hos landsbygdens frisinne, och att denna impopularitet, såsom
lagstiftningen i fråga geiiomdrivits, i Tätt hög grad är befogad.
Låt oss för det andra ej bortse från, att den nu sittande andra
kammaren avspeglar den förvirrade frågeställningen under 1917 års,
val, då missnöjesparollernas skärande oresonlighet sörjde för att de
30. Svensk Tidskrift 1919.
Vara
partier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
