Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Våra partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 558
förmåga — och må den i oföryHerliga ting aldrig pruta på sina
principer. Det konservativa partiet har i högre grad än något annat parti
anknytning till krafter inom svenskt liv, dem landet ej kan vara utan,
och inom de stora och värdefulla medborgargrupper, vilkas
partipolitiska skepsis f. 11. är ganska utpräglad, har det dock fler
förutsättningar att vinna förtroende än andra hittills uppenbarade organisationer.
Det liberala partiet genomlöper otvivelaktigt en kris i sin egenskap,
av »samlingens» parti. Intressen och synpunkter sträva i sär, såsom
nogsamt kunnat skönjas. Det talades under regeringsdiskussionens
veckor t. o. m. om möjligheten av en sprängning i en moderat och
en socialradikal grupp. Betänksamheten mot förlängd samverkan med
socialdemokraterna visade sig ej minst stark inom den i försvars- och
kulturfrågor avancerade s. k. norrlandsfrisinnade flygeln. En viss
släktskap med bondeförbundets hela läggning, som här faller i dagen,
kommer måhända förr eller senare att taga ut sin rätt också i yttre
måtto. Överhuvud utgör det borgerliga regeringspartiets framtid en
ekvation med rätt många obekanta.
Socialdemokraterna, som hos oss ryckt fram till en maktställning
som i ytterst få länder, stå omsider öga mot öga med uppgiften att
förverkliga den bekännelse, som länge just icke förpliktade till något
annat än ord. Vem undgår att se, att efter vandringen upp till löftenas
berg eftertankens blekhet börjat inställa sig? Det är ingen hemlighet,
att teoriernas trosglöd mattats inför de handgripliga uppgifterna; det
är motsatsen till klander att slå fast detta. Socialdemokratien har
delat de segrande religionernas öde: att skapa tvivel och tvivlare. Där
funnos i hr Brantings Auditorietal mot bolsjevismen tonfall av
misströstan. Det nya programmet författades av akademiker och har eit
akademiskt tycke. Det är bättre formulerat än det gamla, men den
fasta och upplivande sammanbindning med den aktuella
verkligheten, som skulle åvägabringas, blev dock vad det rent marxistiska
stol-fet angår näppeligen i enkelt övertygande form framställd för den
socialdemokratiska valmanskåren. Denna har i avvaktan på större och
sannt socialistiska mandomsprov sig en skyldighet ålagd av partiets
tänkare — att föröka sig. Hr Gustav Möller pekar oavlåtligt på nöd
vändigheten att först förvärva lantarbetarnas och småböndernas
tillgivenhet, innan de avgörande nydaningarna kunna sättas i verket. När
det gäller att ange arten och gången av dessa, är hr Möller en bland
de nyktrare. De finnas också inom vårt högersocialistiska parti, som
förmena det vara bättre att vårda principernas klart blänkande
offer-lågor, även med risk att stöta ifrån sig skaror av besvikna valmän,
än att mätta de fulla kadrerna med vad hr Branting en gång kallade
ett »oklart småfolkssamröre». För vänsterblockets hållfasthet bådar
det visserligen ej gott, att kursens fortsättning »under den närmaste
tiden» väckt ett så ljudligt missnöje på en del håll inom båda de
kontraktsslutande partierna.
Svensk högersocialistisk politik betingas i viss grad alltid av svensk
vänstersocialistisk. Den sugning den agitatoriskt mer larmande falangen
utövar på det äldre majoritetspartiet lär icke kunna bortdiskuteras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
