Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Litteraturkritik och bokförlagsreklam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR r>59
extra ordinära medarbetare. Några böcker omhändertagas kanske m
en bildad och kunnig kritiker; återstoden lämnas åt hela det garde av
mer eller mindre skrivkunniga illiterater, som vid denna årstid kryper
ur sina signaturer.
Så bevittnar man dä kåsörernas upphöjelse. Deras metoder äro olika,
men en honett ambition ha de alla gemensam: att bli citerade i
bok-torlagsannonserna som smakråd och sanningsvittnen, språkrör för
svenska folkets levande litterära samvete. Insyltade som de äro med sina
vederlikar inom den lägre litteraturen, stundom själva författare till
en eller annan liten julbok, vars öde är beroende av samma vederlikars
välvilja i andra blad, svänga de sina färlor med takt och Urskillning.
Minst skada göra de dock, när de jaga på sina egna jaktmarker. Langl
värre är det, när berömmelsen stiger dem åt huvudet och de börja
kreera storheter, något som brukar inträffa ungefär samtidigt med deras
egen utnämning till individer på förlagens reklamavdelningar. Vi ha
under de senaste boksäsongerna åtminstone haft en stor succés, som
åstadkommits genom inkompetensen och den andliga bestickligheten hos
detta slag av kritiker. Det behövs bara att den ene av dem skriker
tillräckligt högt — och tillräckligt långt, tillräckligt tvåspaltigt: Här är
ett mästerverk, en ny Strindberg, en ny Selma Lagerlöf! lör att de andra
skola känna sig osäkra och följaktligen skrika ännu högre. Och först
aret efter får man veta, att det var eit pekoral. . .
Det är naturligt, att förnuftet icke har lätt att göra sin röst hörd vid
denna häxsabbat. Bokanmälarna av den nyss karakteriserade typ^ii
äro i avgjord majoritet, förklarligt nog, eftersom omdömesförmåga
och litterärt förstånd inte växa på träd, och lägger man härtill, all
deras artiklar komma till världen med samma precision som äggen i
en hönsgård, förstår man att de ha ett ansenligt försprång framför
recensenter, som vägra att offra besinning och omdöme. Kvantiteten
är det allena saliggörande: det gäller att skriva så mycket som möjligt.
non niiiltum sed multa, så att tidningen blir räknad som litterär och
far annonser.
Vi äro därmed inne på kapitlet om bokförlagsreklamen. Vem har
inte äcklats av allt det marktsehrejeri för svaga litteratur varor, som
uppfyller bladen vid jultiden? Vid närmare eftertanke undrar man
inte på det, ty förlagen äro naturligtvis i sin goda rätt. och de betala
inte sina reklamchefer för rö skull. Ingenting kan heller vara lättare
än att göra en braskande förlagsannons. Om det sällsynta skulle
inträffa, att en bok är undermålig i Stockholm, så år den åtminstone
lättläst i Göteborg, och väcker den sedlig anstöt i Norrköping, så har
den ett förtjusande vackert språk i Malmö. Särskilt när det gäller
pornografi, är det effektfullt att under rubriken Veni har rätt?
—-alltid lockande för den breda publik, som deltager i pristävlingar —
uppställa mot varandra uttalanden av moralens väktare och estetiska
iiiismakare. Är boken så absolut under all kritik, att inte ett gott or?;i
har sagts om den från Ystad till Haparanda, återstår alltid en utväg;,
flitigt begagnad särskilt av vissa nyare firmor: att göra som när en viss
potentat citerar Bibeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
