Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Litteraturkritik och bokförlagsreklam - De svenska judarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRA GÖR 561
sig, att vi trots* allt äga en svensk diktning, som flämtar likt eld under
slam och lava, och en kritik, som, utan att uppgiva sin principiella
oavhängighet, är villig att träda i dess tjänst. Ty meningen är icke att
kasta ut barnet ined badvattnet.
Det är en punkt i det föregående, som ännu inte blivit tillräckligt
ventilerad, själva den springande punkten: det som vi nyss kallade
trycket från bokförläggarna, l själva verket är det en fabel,
uppfunnen av en redaktionssekreterare i Grönköping, att förlagsannonserna
skulle utebli, om anmälningsväsendet inställdes. Det förhåller sig
tvärtom, i stort sett. Om tidningarna ginge fråm på en gemensam front,
skulle förläggarna bli nödsakade att snarare öka än minska sin
annonsering. Detta är visserligen inlet tilltalande framtidsperspektiv, men
hellre det ån att köpenskapens anda som nu tillåtes att breda sig även
i spalterna. Till att börja med skulle kanske en nedgång i
annons-antalet bli följden, men den skulle gå över snart nog, eller närmare
bestämt så snart förlagen hunnit utöka sina reklamavdelningar. Det
torde av ovanstående lia framgått att tillgängliga krafter finnas för
ändamålet.
Vad som måste företagas är en boskillnad. Det skall inte förnekas,
att man redan nu på sina håll synes ha fått ögonen öppnade för
nödvändigheten härav. Måhända är den dag inte så avlägsen, då vi
kunna se tillbaka på de här omtalade företeelserna med samma känsla
av befrielse, varmed vi dra oss till minnes andra kristidsfenomen. Låt
oss tro att litteratursvindeln verkligen varit en produkt av det
missförhållande mellan tillgång och efterfrågan, som under de gångna åren
utsatt oss för allt slags humbugsmakeri och surrogatgeschäft, och
låt oss hoppas, att den skall avveckla sig själv i och med alt de äkta
varorna åter bli tillgängliga. Når de nu komma.
Israelitiska ynglingaföreningen i Stockholm har nyligen
firat sitt hundraårsjubileum bl. a. med en av lektor
Huc/o Valentin utgiven minnesskrift (Israelitiska ynglingaföreningen, en
historik till 100-årsdagen; Sthlm, Isaac Marcus, 1.17 sid.). Den
utomstående ser kanske ej mycket minnesvärt i de kvantitativt mycket
anspråkslösa dimensioner denna förening häft, ty det är ej nog med
att den vid starten räknade summa 22 medlemmar och förfogade över
132 riksdaler banko, ännu i dag äro siffrorna minst av allt imponerande,
medlemsantalet t. ex. under 300. Men även om själva företeelsen
sålunda är diminutiv, har dess utveckling ett icke så litet symptomatiskt
intresse.
När den lilla föreningen kom till. utgjorde de svenska judarna en
strängt isolerad och omsorgsfullt bevakad utländsk koloni i de tre största
städerna, främst Stockholm. 1782 års judereglemente, som gällde ända
till 1838, var alltigenom inriktat på att bevara detta tillstånd. Ej blott
att offentliga värv och ämbeten, äktenskap med kristna, delaktighet i
den offentliga undervisningen och fattigvården voro judarna förmenade,
ii ven deras näringsverksamhet var i högsta grad kringskuren. Från
det skråmässigt reglerade hantverket, den mest typiska kvarlevan av
De svenska
judarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
