Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Tysklands stöd åt Finlands självständighets kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR 565
krigvSfånge sedan Rigas erövring i september 1917 och på finländsk
till-skyndan i oktober frigiven för att eventuellt anförtros ledningen av
den nästan i upplösning stadda jägarbataljonen. Han upplyser sig
ha jämte Gummerus och d:r W. Sivén uppsatt en skrift, som »under
hösten» ingavs till tyska högkvarteret. Den förordade Ålands
besättande som bas för den framtida huvudoperationen» samt
jägarbataljonens överförande dit för att där kompletteras med påräknade nya
skaror frivilliga. Thesleffs framställning är vida mindre avvägd och
vederhäftig än Hjelts och lider även av felet att överdrivet skjuta
sin författare fram i förgrunden.
På uppmaning hemifrån reste Hjelt den 14 november till Berlin,
där även Erich och Bonsdorff infunno sig, och nu började de
avgörande förhandlingarna, vid vilka generalstabskapten Ernst von
Hiil-sen var den finländska sakens trägne förespråkare hos Ludendorff.
Förslaget om Ålands besättande föranledde först en konferens med
Auswärtiges Amt, nu företrätt av geheimerådet von Nadolny, hos
vilken de tre finländarne emellertid fingo intryck av »föga förståelse
och lust till tillmötesgående». Helt naturligt för övrigt, då Brest
Litovsk redan kastade sin skugga framför sig. Mera sympatiskt stämd
var Ludendorff, som först sände chefen för högkvarterets politiska
avdelning, överste Bartenwerfer, till konferens i Berlin med
finländarne och därpå kallade Hjelt och Bonsdorff till Kreuznach. Där
hade de den 26 november audiens hos LudendorfF. Hjelt betonade
Finlands önskan att »bilda en självständig stat i nära anslutning till
Tyskland» och trodde sig kunna garantera en redan förberedd
resning, om tyska trupper landsattes i Finland. Subsidiärt förordade
han snar ockupation av Åland, i vilket fall Finland »möjligen självt
kunde göra det övriga»; dock borde vid eventuellt ryskt-tyskt
vapenstillestånd ovillkorligen krävas de ryska truppernas bortdragande ur
Finland, som eljest hade »bundna händer». Om en finländsk
självständighetsförklaring framhöll Hjelt, att den kunde »erhålla nödig
kraft och betydelse endast om den erkändes av Tyskland».
Ludendorff svarade sympatiskt, men dock rätt reserverat. Av
tekniskt militära skäl ställde han sig »för tillfället avvisande > rörande
etappen på Åland. En ockupation kunde på sin höjd tänkas nästa
år, om stillestånd med Ryssland då ej hindrade den. Finland borde
i händelse av dylikt stillestånd kräva sin självbestämmelserätt och
de ryska truppernas bortdragande. Vid stillestånds- eller
fredsförhandlingarna lovade Ludendorff verka för denna önskans uppfyllelse.
Bestämt utlovades fortsatt vapenhjälp och jägarbataljonens successiva
överförande till Finland. Diplomatisk och vapenhjälp för de ryska
truppernas avlägsnande och därmed minskad otrygghet vid
själv-ständighetsförklaringen var alltså summan av hans löften. Tanken
på tysk trupplandsättning på Finlands fastland (utöver Jägarnes
hemsändande) var honom synbarligen ännu främmande, och de väntade
fredsunderhandlingarna med Ryssland gåvo åt de tyska löftena en
rätt stor grad av osäkerhet. Emellertid påskyndade Ludendorffs råd
och löften utfärdandet av självständighetsförklaringen den 4 december.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
