Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Krigskabinettets årsredogörelse - Amerikas misstro mot England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR ö71
ackompanjerade underhandlingarna med nödrop om alt de icke finge
misslyckas.
Genom det lyckliga »samarbetet» mellan England och de 1918 öppet
i kriget inträdda Förenta staterna erhöllo ensamt dessa nära en million
ton neutralt tonnage för krigsbruk. På samma salt förskaffades
Frankrike 400,000 ton och Italien 300,000 ton neutralt tonnage, »obtained by
our assistance,» som krigskabinettet annoterar till Englands favör.
Samtidigt förklarade engelska regeringsledamöter ex officio det vara en
oneutral åtgärd om neutrala redare läto sina båtar ligga stilla i stället
för att acceptera engelska krigsbefraktiiingar. Detta är, i en
koncentrerad bild, ententens neutralitetsmoral.
I den mycket förtjänstfulla publikationsserie, som utges av Navy
Record Society, har nyligen utkommit två volymer engelska
sjörättsdokument från medeltiden och de närmast följande århundradena. De
gå således tillbaka ända till den tid, då det var curia regis som utfärdade
vad vi känna som Orders in Council. När man läser de gamla
dokumenten, häpnar man över huru lika förhållandena té sig med så många
århundradens mellanrum och under så vitt skilda tekniska
omständigheter. Man förstår också bättre den sömngångaraktiga säkerhet, född
ur så rika och aldrig glömda erfarenheter, varmed den engelska
politiken förstår att jämka rättsdoktriner och rättsuppfattning efter växlande
situationers olika krav. Men man möter så tidigt knappast det ohöljda
proklamerande av »krona, jag vinner, klave, du tappar», varmed curia
regis’ sista ättling, krigskabinettet, deklarerar sin rättsuppfattning.
Få vanföreställningar äro mer allmänt spridda och
på samma gång mer oriktiga än den att nära
ömsesidig kännedom tvänne nationer emellan främjar och tryggar ett
gott förhållande mellan dem. Ideligen upprepas fraser av sådan
innebörd, och dock skall man förgäves söka historien igenom efter bevis
för deras sanning, medan motbevisen överflöda. I sitt förträffliga verk
om det nutida Frankrike har Bodley i en bekant passus framhållit huru
stark spänningen varit mellan England och Frankrike vid tillfällen då
det senare landets öden leddes av anglofila statsmän och eminenta
kännare av England, och medan anglomani kunde sägas utgöra en rådande
modestämning i landet. Detta förhållande är emellertid så litet en
historisk märkvärdighet att det fastmer är ett exempel nr historiens
vardagsliv.
Efter att ha givit färgrika uttryck åt traditionella engelska tankar
och känslor i fråga om Frankrike, bl. a. i Djungelbokens skildring av
apfolket och i historien om hur en fransk sjöofficersspion blir utsatt
för tuktan och drift på ett engelskt örlogsfartyg, har Kipling övergått
till den nu rådande doktrinen och besjungit huru England och
P"rank-rike, förenade redan i »the womb of Time», oavlåtligt kämpat just
för att lära känna och finna varandra, vilket nu i dessa yttersta tider
skett på Armageddons fält. Vi borde nu i detta fall bevittna en
enastående djup och fast vänskapskänsla mellan tvänne folk, mellan vilka
ej blott den gemensamma stridens och segerns tunga blodsoffer skapat
Amerikas misstro
mot England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
