Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Från Bülows kanslerstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o76 DAGENS FRÅGOR
de stora striderna om kolonialpolitiken under riksdagssessionen 1906
—07; att man icke då lyckades störta Billow utgjorde en svår
missräkning för furst Eulenburg och hans vänner från den intima
taffel-runden på Liebenberg. Men man uppgav därför icke hoppet; om också
ett tillfälle gått förlorat kunde man i väntan på bättre lycka avvakta
det nästa. Att detta icke infann sig berodde på mellankommande
omständigheter av ett slag som vederbörande med all säkerhet aldrig väntat.
Bland Berlins journalister intog vid denna tid utgivaren av
veckoskriften Die Zukunft, den judiske skriftställaren Witkowski, mera känd
under sitt litterära namn Maximilian Härden, ett mycket framstående
rum. Envar visste, att Bismarck efter sitt fall upptagit honom bland sina
närmaste förtrogna. Likaledes visste man, att Härden sedan länge varit
intim vän med det tyska utrikesdepartementets mäktigaste man,
excellensen Fritz von Holstein, »den grå eminensen», vilken bättre än någon
annan under sin långa ämbetstid haft tillfälle att blicka in bakom
kulisserna i den tyska politiken. Ett anfall från detta håll var
följaktligen omöjligt att negligerac Och Härdens attack var verkligen icke
heller på något sätt förtäckt eller "förstucken. Öppet och
oförbehållsamt anklagade han på hösten 1906 i Die Zukunft furst Eulenburg och
dennes närmaste vänner dels för abnorma och perversa böjelser, dels
för att genom sina exalterat romantiska åskådningar i politiska frågor
utöva ett ytterst ofördelaktigt inflytande på kejsaren. Tyvärr hade ingen
bland kejsarens omgivning nog moraliskt mod att redan vid denna
tidpunkt inviga honom i förhållandena; först flera månader senare,
då Härden återupptagit sin kampanj, vågade kronprinsen för sin fader
uppenbara den skandal, som sedan lång tid tillbaka upprört hela riket.
De tilldragelser, som därefter följde, torde ännu vara i för friskt minne
för att behöva rekapituleras. Slutet blev, som man erinrar sig, att
Härden stod som segrare på valplatsen, under det att den fordom så
firade och beundrade furst Eulenburg, »der Troubadour», försvann från
hovet, krossad under den dubbla anklagelsen för perversitet och mened.
Det inflytande han utövat på kejsaren var tillintetgjort, men vad som
ej kunnat undvikas var, att hela världen fått ett starkt intryck av hur
från grunden förgiftad tonen vid hovet i Berlin måste vara. För de
följande årens europeiska politik fick detta tyvärr en vittgående
betydelse.
De närmast följande åren erbjödo i inrikespolitiskt hänseende
svårigheter, som näppeligen någon annan än en parlamentarisk taktiker
av furst Biilows överlägsna skicklighet kunnat tygla. Men just vid de
många kritiska situationer, som under dessa år förelågo, exempelvis vid
behandlingen av föreningslagstiftningen, vid frågorna om stärkandet av
det tyska befolkningselementets ställning i Posen och vid flera andra
liknande tillfällen, visade sig Biilows parlamentariska ledarförmåga i sin
bästa dager. Den blockpolitik, han inaugurerat, syntes verkligen på
väg att bära de bästa frukter. Möjligen hade han också kunnat
fullfölja den ännu relativt länge, om icke en olycksdiger episod inträffat,
som med ens kullkastade alla förut gjorda beräkningar: det var k e j
sår-intervjun i Daily Telegraph i november 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
