Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Från Bülows kanslerstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 577
Det torde knappast vara av nöden att här närmare ingå på någon
redogörelse för detta vidunderliga aktstycke och dess innehåll;
visserligen ha elva händelserika år förgått, sedan det såg dagen, men trots
detta lär väl åtminstone varje historiskt intresserad erinra sig de
underbara fakta och meningar, som där framlades för offentligheten.
Ytterst intressant är Hammanns redogörelse för hur intervjun någonsin
kom ut i världen. Billow var för tillfället i Norderney, och Hammann
själv hade ett par dagars ledighet, men under deras frånvaro hade
konceptet faktiskt vandrat fram och tillbaka genom Auswärtiges Amt
ulan att i sak granskas av någon utom av ett gammalt legationsråd vid
namn Klehmet, vilken som samvetsgrann ämbetsman korrigerat ett par
sakliga oriktigheter men däremot ej tagit ringaste befattning med själva
innehållet. På detta sätt kom hela framställningen att gå ut i världen
med den officiella tyska utrikesledningens åtminstone formella gillande.
Resultatet blev också därefter. Så våldsamt hade det tyska folket
aldrig någonsin reagerat mot det personliga regementet, som det gjorde
under dagarna efter denna intervjus publicering, och Biilows situation
var faktiskt ohållbar redan då riksdagen upptog frågan till behandling.
Från att ha varit beundrad av riksdagen och favoriserad av kejsaren
föll Billow på ett ögonblick till att vara en persona ingratissima hos
båda de ledande faktorerna inom den tyska politiken. Det under ett
par år undertryckta intrigspelet tog plötsligt ny fart, denna gång lett
av en förutvarande diplomat, baron von Eckardstein, vilken med sig
associerat en del tämligen obskyra journalister. Man väntade på alla
håll endast på en anledning, och då slutligen på sommaren 1909 den
av Billow stödda riksfinansreformen med en för övrigt ytterst obetydlig
majoritet förkastades var hans öde beseglat. Utan tvekan, tvivelsutan
snarare med en viss skadeglädje, beviljade kejsaren hans
avskedsansökan, och några dagar senare utnämndes till hans efterträdare
statssekreteraren i inrikesministeriet d:r von Bethmann-Hollweg.
Den egentliga huvudpersonen i den här refererade delen av
Ham-maniis memoarer är furst Bulow. Men vid sidan av honom står också
kejsar Wilhelm själv som en av de mest betydelsefulla personligheterna,
och i överensstämmelse härmed är också volymens slutkapitel ägnat
åt en sammanfattande karaktäristik av kejsaren. Hammann anser hans
olycka egentligen ha bestått däri att han kom för tidigt till makten.
På grund härav fick han aldrig tillfälle att på allvar lära av livet;
han fortsatte alltjämt att liksom i sin första ungdom vara romantiker
och fantasimänniska utan att någonsin rätt bedöma eller till dess fulla
vikt uppskatta den prosaiska och nyktra verklighetens betydelse. För
den Hohenzollernska traditionen med dess stränga krav på obönhörlig
pliktuppfyllelse och rastlös självuppoffring har han rent estetiskt
svärmat men hade däremot aldrig förstått att omsätta den i realiteten.
Att hans uppsåt varit det bästa kan knappast ens av hans motståndare
dragas i tvivelsmål; det som brustit hos honom har däremot alltid varit
politiskt omdöme och tillräckligt verklighetssinne. Den fantastiska
uppfattning av monarkens höga, hart när gudomliga kallelse, som
ingavs honom av deltagarna i taffelrunden på Liebenberg, stämde väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
