Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk utrikespolitik efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 SVENSK UTRIKESPOLITIK EFTER VÄRLDSKRIGET
politikens allmänna förutsättningar är ett oundgängligt vill
kor även för inrikespolitikens rätta bedrivande.
I stort sett torde här ovan antydda grundsatser, om än med
smärre avvikelser och tidvis under häftig inre söndring, ha
varit de av svensk utrikespolitik under världskrigets
prövningstid nödtorfteligen praktiserade. Regeringens och folkflertalets
uppriktiga neutralitetsvilja besparade vårt land de nu efteråt
lättare än under stridslarmet till fullo insedda riskerna av en efter
bulgariskt-turkiskt mönster företagen »modig uppslutning» på
centralmaktssidan. Gent emot båda de krigförande
maktgruppernas täta folkrätts- och neutralitetskränkningar sökte
vi åtminstone teoretiskt värja oss genom välmotiverade
protester, om vilka man kan hoppas, att de ej skola bli helt utan
värde för folkrättens framtida utveckling och att de bidragit
att nödtorftigt upprätthålla vårt anseende för månhet om
nationell självständighet och värdighet, ett icke alldeles
föraktligt activum i smärre staters mödosamma kamp för
oberoendets bevarande. Vår neutralitetsvakt, särskilt till sjöss,
underströk på ett sätt, som även de mest fanatiska
avrust-ningsivrare just då hade svårt att frånkänna värde,
uppriktigheten av vår önskan att bevara rikets både oberoende
och neutralitet, och detta även sedan man mot krigets slut
på regeringshåll började se mera kvietistiskt än protestantiskt
på rättskränkningarna utifrån. I den gemensamma nödens
stund lärde sig slutligen de tre skandinaviska rikenas folk
att vida bättre än någonsin förr uppskatta sammanhållningens
och den praktiskt kamratliga hjälpsamhetens nytta och värde.
Rika på — mestadels bittra — erfarenheter voro krigsåren,
fyllda voro de av dämpande besvikelser för den naivt
ideologiska optimismen och av uppfostrande lärdomar för alla
rörande de smärre staternas svåra ställning i en tid, då
stormaktsgodtycke, öppet erkänt eller illa dolt bakom ihåliga
rätts- och civilisationsfraser, överallt i världen uppträdde
en-rådande, i den mån egennyttiga strategiska hänsyn ej pålade
det en oftast rätt motvilligt buren självtukt. Klarast
framträdde kanske denna svåra ställning i omöjligheten för
Europas neutrala stater att någonsin under kriget organisera ett
gemensamt uppträdande till värn för folkrättens helgd och
deras därmed intimt förbundna egna vitala intressen.
Nu är världskriget förbi utan att ha efterträtts av den drömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
