- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 /
4

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk utrikespolitik efter världskriget. Av Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 SVENSK UTRIKESPOLITIK EFTER VÄRLDSKRIGET

lighéter till ett avgörande av svårlösta internationella
tvistefrågor med mindre brutala medel än de under
världskrigsåren anlitade. Den löftesrika sidan hos denna nya
mellan-folkliga institution fördunklas dock därav, att den stadgar en
högst betänklig folkrättslig nyhet, legitimerandet av den
folkförödande svältblockaden såsom fullt tillåtligt, jå, nästan
normalt stridsmedel vid framtida konflikter. För stormakter
sådana som Brittiska riket och Förenta staterna, vilka genom
sitt läge, sin flotta och sina inhemska näringsresurser äro så
gott som alldeles fritagna från blockadrisken, har ju denna
frånsida hos fredsmedaljen ringa betydelse, men på många andra
håll torde eller borde den té sig såsom ett fruktansvärt hot
mot deras självständighet. Förbundsakten anvisar emellertid
själv vägar, om ock mycket svårframkomliga, till sin egen
och fredsfördragens reformering, och detta är, som lord
Robert Cecil nyligen framhållit, säkerligen den bästa sidan i hela
fredsuppgörelsen.

Sådant är det yttre läge, i vilket det tillkommer svensk
utrikespolitik att efter bästa förmåga bevaka Sveriges oberoende
och andra vitala intressen. Uppgiften är ej lätt, och det kan
till och med ifrågasättas, om den icke nu rent av är svårare
än under den väpnade fredens åskdigra slutperiod eller
under världskrigets allom uppenbara och påtagliga faror.
Sorglöst blundande för de nya farorna underlättar i alla
händelser ej deras undvikande.

Vad då först angår frågan om Sveriges ställning till
nationernas förbund, däri regering och riksdag inom de
närmaste två månaderna ställas inför ett avgörande’för eller emot
anslutning, så är väl det faktiska läget helt enkelt, att vi här
ej efter eget tycke och smak kunna fatta beslut i splendid
isolation. Sveriges ställning är här ofrånkomligen beroende
av andra makters, kanske mindre — som man först varit
benägen att tro — av Amerikas än av våra neutrala
europeiska likars. Ovisst är ännu om Förenta staterna med en
inkonsekvens utan motstycke helt skola vända ryggen åt sin
presidents och hans meddelegerades egen skapelse — om den
eventualiteten gäller herr Brantings ord, att ett folkens
förbund utan Amerika är intet folkens förbund — eller om de
ratificera med varjehanda förbehåll, vilka väl i så fall
åtminstone delvis träffas av Wilsons omdöme, att de »slita

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1920/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free