- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 /
10

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk utrikespolitik efter världskriget. Av Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 SVENSK UTRIKESPOLITIK EFTER VÄRLDSKRIGET

land», som våra fäder infört i den västerländska kulturkretsen,
men på sistone ej mäktade bevara. Och omvänt går för de
finländare, som ej gravitera åt den tredje internationalens
Moskva, alltjämt den genaste vägen till och från Västeuropa
över Sverige med det gamla moderlandets svenska språk som
den bekvämaste, fast numera ej längre den enda
kulturförmedlaren. Den nyupptäckta vägen över Balticum åter är en
ganska oupptrampad och slingrande stig, som än så länge
för genom oländig mark och farliga moras och som löper
betänkligt långt åt öster. Det förefaller dock ibland, som
om de för tillfället makthavande i Finland skulle hysa en
viss förkärlek för denna sistnämnda väg, det må nu vara det
gemensamma direkta grannskapet till Ryssland som vållar
detta eller till äventyrs den från språkstriderna stammande
avogheten mot det svenska både inom och utom Finland.
Oss tillkommer det i alla händelser ej att truga några råd på
den politiskt fullmyndige grannen. Vi böra närmast — för
Finlands skull och för vår egen — önska och efter förmåga
underlätta, att Finland måtte bli starkt och enigt nog att
kunna motstå nya anlopp från Ryssland. Sveriges känslor för
det finländska samhället och dess folkmajoritet av annan
stam än vår kunna därvid helt naturligt ej undgå att
påverkas av drägligheten och tryggheten i den ställning som i
Finland inrymmes åt våra östsvenska stamfränder, deras
språk och deras kultur. Finlands svenskar döma orätt, när
de ibland under de dagspolitiska fejdernas hetta förebrå
tänkande rikssvenskar likgiltighet för svenska fränder och svensk
kultur på Finlands fastland och i dess skärgård.

Att vi särskilt tagit oss an ålänningarnas bekymmer, är
lätt förklarligt. Under den ryska tiden dominerade nog de
strategiska farhågorna, men aldrig chauvinistisk
landhunger, vårt Ålandsintresse; när sedan ålänningarna i nödens
stund kommo och klappade på och begärde att bli insläppta
i det gamla hemmet, så skulle det väl varit underligt och
onaturligt, om vi slagit till dörren med en skräll och vägrat
att på minsta vis stödja deras önskemål. Så enkel är den
psykologiska bakgrunden här i Sverige till vårt stöd åt
ålänningarnas strävan; åtminstone vid gränsen till Fjärrkarelen
borde man kunna förstå det svar, som Sveriges konung med
allt folkets bifall i februari 1918 gav Ålandspetitionärerna i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1920/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free