Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Moderna profeter. Av Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA PROFETER 29
Det arbete, där Rathenau framlägger sin själsfilosofi: Zur
M e c h a 11 i k des G e i s t e s (i sv. övers. Själens krafter) ger
med sin ordrikedom och vaga terminologi ingen klar och lätt
tillgänglig inblick i författarens tankegång. Då man kallat Rathenau
profet, bör det för övrigt ihågkommas, att han knappast själv
gör anspråk på en sådan värdighet. Av profetens trosglöd och
spontana hänförelse finnes också i dessa psykologiska
betraktelser litet nog. Rathenaus framtidsperspektiv äro byggda på hans
intima kännedom om nutidens förhållanden. Och endast i den .mån
han känner de frön, som äro tillfinnandes i vår egen tids sköte,
tror han sig om att kunna draga upp riktlinjer för den kommande
utvecklingen. Tro icke, säger han, någon profetia eller profet,
»därest den framtidsbild han manar upp icke redan — väl att
märka om man ser på tingen djärvt och fritt — lyser en till
mötes ur det för ögonen är».
Rathenau fattar emellertid målet skarpt i sikte: det gäller att
frigöra livet från det mekanistiska ’självändamålets förstelning,
att lyfta den själlösa mekaniserade tillvaron ut ur dess förnedring
till en högre livsform. Det första som därvid måste ske är att
världen blir medveten om isitt själsliga armod och att den börjar
taga själens angelägenheter på allvar. Men varifrån skall sedan
förnyelsen komma? Från religionen? Rathenaus ställning till
den historiska religionen betingas av hans egendomliga syn på
dennas egenart. Alla religioner bottna i det
dogmatiskt-myto-logiska. Och med dettas upplösning är också den gamla
religionens tid förbi. Dessa uttrycksformer, dogmer, myter och
symboler, äro alla materialisationer och förkortningar av en mer eller
mindre rent uppfattad transcendent sanning, vilka »människans
andlighet på mellanplanet» ännu någon tid behöver, men som
en mera framskriden uppfattning kan undvara. Rathenau tror
lika litet på en förnyelse av den uppenbarade religionen som på
nya religionsstiftare. Han betygar sin respekt för den religiösa
evolutionens största historiska bärare, framför allt Jesus av
Nasaret. Men den religionens strålande visshet, symboliserad i
kärleken till Gud, denne förkunnat, upplöser sig inför den djupare
insikt om själen och dess transcendenta liv, som Rathenau nu
proklamerar som religionens arvtagare. Det är denna själiska
insikt, som en gång kommer att upptaga all religion i sig och
därmed upphäva den. Men därvid går intet av religionens äkta
värden förlorat. Den innersta nerven i samtidens religiösa behov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
