Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 43
W a d k ö p i n g fullständigt slagit igenom hos kritiken, om också
knappast hos publiken. Succésen är tämligen överraskande, ty den som
läst författarens tidigare arbeten har svårt att i hans senast utkomna
verk finna några egenskaper som man icke många gånger förut hos
honom haft tillfälle att konstatera. Det är samma förkärlek för groteskt
karrikerade figurer utan verklighetsprägel, samma besynnerliga
miljöskildring, samma osannolika händelseutveckling, samma konstlade stil
som förut. Han har försökt att teckna en svensk småstad, behärskad
av ett fåtal av gamla traditioners helgd omgivna familjer, i vilkas krets
en uppkomling av lägsta klass, krögaren Markurell, söker att tränga
sig in. Dennes ärelystnad och förhoppningar koncentrera sig på en
enda punkt: hans sons framtid. För sonen är det som han arbetar,
för hans skull sätter han in all sin energi på att skapa en förmögenhet,
och att lätta vägen för honom in i överklassens förlovade land är hans
livs stora dröm. För att realisera denna dröm, väljer han en högst
besynnerlig och som det vill synas föga ändamålsenlig väg, i det att
han nämligen försöker ruinera en av staden Wadköpings sociala pelare,
vilken han lockat ut i alltför vidlyftiga affärstransaktioner. Samtidigt
som kraschen närmar sig, är hans son på väg att avlägga sin
studentexamen. Då han ej utan skäl är orolig för utgången försöker han
att muta rektor, lärare och censorer genom att bjuda dem på en
storartad lunch, fuktad med ett överflöd av bourgogne — man måtte i
förbigående sagt hylla underliga vanor i de svenska småstäder,
författaren besökt. Emellertid kommer genom ödets nyck den dag, som
skulle besegla uppfyllandet av hans förhoppningar, i stället att
obarmhärtigt krossa dem i spillror, i det hans hustru i en brutal
uppgörelsescen meddelar honom, att den son för vilken han arbetat icke är hans
barn utan frukten av en förbindelse mellan henne och den man
kan sökt ruinera. Inför detta meddelande brytes all hans energi; hans
liv är förspillt, hans energi borta, och i ett ögonblick är han, som
förut av hela Wadköping betraktats med en blandning av nästan
vidskeplig respekt och motvilja, reducerad till att vara blott en tarvlig
småstadskällarmästare, som i flottig och sliten frack bugar för sina
gäster med servietten på armen. Peripetien i hans liv är fullbordad,
gudarna ha straffat honom för hans hybris, och Wadköping kan ined
återvaknad trygghetskänsla övergå till dagordningen.
Som redan nämnts är bokens väsentliga svaghet dess förkonstling.
Det förefaller som om författaren varken kunde uppfatta sina figurer
eller skildra dem utan att falla in i sitt från tidigare arbeten endast
alltför lätt igenkända manér. Omedelbar iakttagelse, konkret
verklighetssinne, levande psykologi söker man förgäves. Figurerna verka
som utplockade ur ett kuriositetskabinett, med stereotypa grin och en
gång för alla bestämda gester. Tekniskt sett är författarens sätt att
skildra dem icke särdeles lyckat; att exempelvis femtio gånger eller
mera karakterisera en av bokens kvinnliga huvudfigurer genom att
tillägga henne epitetet gracil får väl erkännas vara en smula billigt.
Även övriga i skildringen framträdande gestalter tecknas ungefär på
samma enkla sätt. Man tror helt enkelt inte på det hela, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
