Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: Arvet - Per Hallström: Nessusdräkten - Carl R. af Ugglas: Lamporna. Den döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 49
gått är dikten Den störda c o m m e d i a n, en skickligt maskerad
men icke dess mindre oförtydbar satir över vårt lands ställning till
den stora världskrisen. Den är framvuxen ur stämningar av samma
art som de, vilka Siwertz för ett par år sedan gav form i sin roman
Eldens återsken, men intrycket av koncentrerad beskhet är
nästan starkare i dikten än i romanen.
En lyrisk debut av det mest tilltalande slag är Gunnar Mascoll
Silfver-stolpes diktsamling Arvet. Om författaren också icke framträder
som någon särdeles skarpt markerad individualitet, så vittnar dock
\arje sida i hans lilla volym om så mycken konstnärlig smak och
så utpräglat formsinne att man lägger den ur handen med en känsla
av att ha gjort bekantskap med en begåvning vida över genomsnittet.
Det finnes visserligen såvitt man kan döma hos honom mera kultur
än direkt inspiration, mera litterär skolning än omedelbarhet och
originalitet, men trots detta talar likväl ur allt vad han skrivit ett
diktartemperament, om vars äkthet man ej ett ögonblick kan tvivla.
På dramatikens område finnas att anteckna trenne nya verk: Per
Hallströms lustspel N e s s u s d r ä k t e n och Carl R. af Ugglas bägge
dramer Lamporna och Den döda. Om det första kan man fatta
sig tämligen kort. Det är ett alster av de bittra och desperata
stämningar, som under världskrigets gång allt mer och mer kommit att
behärska Per Hallström och vilka man redan känner genom hans
inlägg i den dagspolitiska diskussionen. I Ne s susdräkten tycks
det vara författarens avsikt att låta anfallet gå ut över den primitiva
demokratien, representerad av den löjlige politiske strebern
folkskollärare Fjäderlin. Men varken han eller hans omgivning lyckas
framkalla något komiskt intryck. Miljön verkar alltför groteskt karrikerad
och de uppträdande figurerna likaså. Det alldeles omotiverade
studentskämt, som utfyller andra akten, är dessutom föga roande och för
övrigt i ytterligt hög grad osannolikt. Ira facit versus, säger det gamla
ordspråket; men den vrede som tagit sig uttryck i N e s s u s d r ä k t e n
är alltför skärande och bitter för att tåla vid att flyttas över i
konstnärlig form, och resultatet har också blivit en förvriden karikatyr i
stället för en satirisk bild ur verkligheten. Om verket har några
utsikter att vinna framgång på scenen förefaller föga sannolikt; det skulle
i så fall vara genom att lämna hela tendensen å sido och uteslutande
betona dess rent farsartade element.
Av Carl R. af Ugglas bägge arbeten är det ena, Den döda, en
isolerad dramatisk situation, fylld af en nästan Maeterlincksk
skräckstämning och verkande främst genom språkets suggestiva kraft. Det är
skrivet med direkt tanke på sceniskt framförande. Konstruktionen är
det antika dramats, d. v. s. peripetien åstadkommes genom successivt
avslöjande av redan timade tilldragelser. Att vid god rollbesättning dess
sceniska verkan bör kunna bliva utomordentligt stark är otvivelaktigt,
om också en av rollerna, den snart hundraåriga, i dystra bibliska
ordalag talande farmoderns, torde komma att erbjuda stora svårigheter.
Under den senast förflutna (hösten har det framförts på Lorensbergs-
4. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
