Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Hur en norsk filosof uppfattar svensk filosofi. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 53
ett stort intresse för psykologiska och litterära fenomen, där säregna
tankar kunna spåras.
Belysande är, att framställningen av S0ren Kierkegaard och Henrik
Ibsen tillsammans utgör närmare en fjärdedel än en femtedel av de
363 textsidorna i en bok, som dock skall behandla filosofien i
Norden. Intet ont kan sägas om detta intresse för stora,
överväldigande personligheter, man tycker blott att måttfullhetens dygd i
något högre grad borde ha övats. Dels intar över huvud
behandlingen av sådana litterära företeelser, i vilka filosofien såsom sådan
icke är huvudintresse, en för stor plats i förhållande till
framställningen av den rent filosofiska litteraturen, och därpå har Sverige i
första hand blivit lidande. Dels synes det ock, som om förf. alls
icke gjort sig mödan att lära närmare känna tänkare och
kulturpersonligheter, som icke äro rena filosofer, annat än försåvitt de
tillhöra hans eget hemland eller Danmark. Vad säges t. ex. om det
faktum, att under det Kierkegaard fått 43 och Ibsen 39 sidor av förf:s
framställning, en sådan man som Viktor Rydberg erhållit ett
hedersomnämnande på fijra — säger fyra — rader och Erik Gustaf Geijer,
som väl dock i någon mån vore värdig att sättas vid sidan av
Kierkegaard, en eloge på åtta rader? Att förf. högt uppskattar Rydberg
framgår dock även av s. 46. Eller ställ vid sidan av varandra
behandlingen av en sådan tänkare av rang som Swedenborg på en halv
sida och av Holberg på 14 sidor!
Det sist anförda är ett exempel på den löjliga disproportion, som
över huvud råder mellan det utrymme som tilldelats svensk filosofi
å ena sidan, norsk och dansk å den andra. Sverige får 52 .sidor,
Finland 13, Danmark 146 och Norge 147 sidor. Och det må förvåna,
att den filosofiska utvecklingen i Sverige före Thorild, Boethius och
Höijer får sig tilldelad blott två sidor. Men om möjligt ännu mer
barockt förefaller det att sedan avfärda det filosofiska tänkandet i
Sverige från och med Thorild till och med Boström, inclusive den
ståtliga raden Höijer, Biberg, Grubbe, Geijer, på sju sidor och den
egentliga boströmianismen på cirka tre sidor, av vilka två upptas av
allmänna resonemang och på den tredje namnen Claeson, Sahlin,
Ribbing, Nyblaeus, Leander, Rydberg och Pira trängas med varandra.
Ifråga om utvecklingen fram till Boström hade det ju dock varit
möjligt att ösa ganska ymnigt ur Nyblaeus: Den filosofiska forskningen
i Sverige.
Det är ingalunda någon animositet mot våra broderfolks tankeliv,
som drivit mig att anföra dessa fakta. Det är blott det enkla sinnet
för företeelsernas värde i förhållande till varandra, som yttrar sig
— helt spontant. Samma sak har för övrigt framhållits från
utom-svenskt håll (se Nordisk Tidskrift 1919).
Men som sagt, saken har nog sina grunder, nämligen i förf.s psyke.
Han förefaller knappast mäktig att genomtränga och analysera en
något djupare liggande filosofisk tankegång. Utom därutav att han
dragit sig för att tränga in i den något äldre svenska filosofien,
framgår detta också — och än mer klart — av hans behandling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
