Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Hur en norsk filosof uppfattar svensk filosofi. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LITTERATUR
att »de retter sin polemik mot samme retninger og ofte m0tes i ät
bruke lignende argumenter. Det er tsenkere med forskjellige stikord,
som: idealistisk livssyn, sjselens substansialitet, aandslivets principielle
uavhsengighet av de stofbundne livsfunktioner. Flere av dem hsevder
med eftertryk den praktiske filosofis forrang for den teoretiske. Med
stor styrke blir det fremholdt inden denne lejr, ät empirismen ikke
kan gj0re teoretisk fyldest for sedeligheten og for de principper som
sedelighet alene kan bygges öp paa. Hermed er git et apriorisk
utgångspunkt; i dette forhold maa vel fortrinsvis det baand sökes
som forener den yngre svenske spiritualisme med den seldre spekulation.
Mest utprseget som arvtagere till traditionen fra Boström er, set
under denne synsvinkel, kanske Hägerström med aandsfseller i Upsala
og Vitalis Norström» (s. 22 f.).
Alltså: »Hägerström med aandsfaeller»(Phalén) utmärkes vid sidan
av Norström bl. a. av att de antaga själens substantialitet,
»aandslivets principielle uavhaengighet» av fysiska funktioner och av att de
hävda den praktiska filosofiens primat över den teoretiska. De äro
slutligen som Boström spiritualister. Jag frågar ännu en gång: kan
man ställa saken mer konsekvent på huvudet?
Utmärkande för Hägerström och Phalén är tvärtom, att de förneka
själens substantialitet liksom över huvud allt tal om substanser,
subjekt, som förbliva desamma under det bestämningarna växla, vidare
att de förneka det psykiskas oberoende av det fysiska och den
ontolo-giska spiritualismens sanning — varje idealism, såväl ontologisk som
kunskapsteoretisk, är enligt dem en falsk teori, liksom naturligtvis
också materialismen. Jag rekommenderar i detta avseende till förf:s
närmare begrundande Phaléns stora arbete Zur Bestimmung des
Begriffs des Ps}^ c nischen, Upsala 1914, särskilt det första kapitlet,
som han för övrigt själv längre fram (s. 30 f.) just i dessa frågor
citerar — tydligen utan att märka, att han därmed motbevisar sin
egen nyss citerade allmänna framställning. Och vad det praktiska
förnuftets primat beträffar, hänvisar jag liksom Meurling till
Hägerströms lilla broschyr: Om moraliska föreställningars
sanning, Stockholm 1911 (Bonnier), vilken Aall fortfarande alldeles
negligerar. Den riktiga uppfattningen torde dock framgå även av
arbeten, som han upptar till behandling.
Att Aall kan komma till slika resultat av sitt studium är i själva
verket belysande för hans metod att läsa och behandla de filosofiska
författarna, särskilt de mera betydande svenska. T}^ hans bristande
förmåga och hans ensidiga empiristiska grundsyn kunna ej vara nog
såsom förklaringsgrunder. Det föreligger ock rent och oförfalskat
slarv. Förf. talar i förordet något orn att det för att skriva filosofiens
historia hos ett folk icke är nog med att man »helt enkelt Stäbler
öp paa bordet for sig de filosofiske b0ker, som har vaeret trykt i
landet». Just så synes han dock ha förfarit, åtminstone vid studiet
av Upsalafilosoferna. Ty väl har han haft många av deras böcker
på sitt bord. Jå, han har också haft dem i sin hand, till och med
läst ett stycke i dem, slagit upp en sida här och en sida där. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
