Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - »La chambre introuvable»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 65
bekännelse, i betraktande av det obestridda utrymme för korruption,
som lämnades av enmansvalen i arrondissementskretsarna, där den
härskande riktningen kunnat räkna på de administrativa organens
fullkomliga välsinne. Den nya valreformen, framtvungen efter en lång
serie stridigheter och första gången tillämpad i november, är emellertid
långt ifrån något utflöde av en idealisk proportionalism.
Flermans-valen med departementen som valkretsar bygga i .stor utsträckning på
majoritetsprincipen och äga endast en ringa tillsats av proportionalism.
De äro en hybrid, född i kompromissens tecken; de trygga mer än skäligt
majoritetspartiernas företräden och skänka valledningarna ett avgörande
inflytande, således bevarande vad som för vår uppfattning framstår
som svaghetsmoment hos båda systemen. Man har i Frankrike
väntat sig mycket av denna reform. Det hos oss efterlängtade större
sambandet mellan väljare och valda, en källa till kritik av vårt valsystem, gäller
i Frankrike på grund av ledsamma erfarenheter ingalunda som en
styrka; partiledningarnas utvidgade bestämmanderätt uppfattas
tvärtom — åtminstone tillsvidare — med rätt eller orätt som ett framsteg
i riktning mot högre politisk moral. Av proportionalismen har man
vidare hoppats på en minskning av partiernas antal och därmed större
möjligheter för en regering att regera. Men proportionalismen har
endast i relativt blygsamt mått förverkligats, och det förefaller osäkert,
om genombrottet i högre grad kommer på valreformens konto. Denna
stöddes kraftigt av de socialistiska deputeradena, vilkas intressen
obestridligen missgynnats av de första valen efter den nya ordningen:
deras styrka har gått kraftigt tillbaka i kammaren, medan dock
val-manskåren svällt ut i antal. Förklaringen till det senare ligger däri,
att utsvällningen mest är skenbar, alldenstund socialisterna efter sin
betydelsefulla förhandsvägran att ingå allianser med borgerligt radikala
element framträdde med egna kandidater, där deras röster förut givits
åt radikala mellanman.
Denna socialisternas hållning vållade till någon tid oreda inom den
borgerliga vänstern med dess skilda grupper av högröd nomenklatur.
Mot varandra stodo två huvudsträvanden. Briand ville framstampa
ett republikanskt borgerligt block med uteslutande av den yttersta
högern och den yttersta vänstern; för detta program funnos sympatier
på högersocialistiskt håll. Clémenceaus vänner — de funnos och
finnas inom alla partier, icke minst inom den utpräglade högern —
yrkade på nationell samling av alla patrioter i kampen mot
bolsjevismen. I själva verket representerade dessa Briands och Glémenceaus
linjer fientliga fälttecken. Väl strandade planerna på ett fast nationellt
block från klerikaler till högersocialister, och väl har valutgången
kunnat betygas vara en lysande seger för republiken: men den slagne vart
Briand och segraren Glémenceäu. Nederlaget för den förre blev stort;
triumfen blev större för den senare.
Ty Clémenceau var intet partis tillhörighet. Hans egen skapelse,
det radikalsocialistiska partiet, fick med de unifierade socialisterna och
med vänsterrepublikanerna dela förlusternas sveda, medan de
betydelsefullaste framgångarna vunnos av de ganska konservativa pro-
5. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
