Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Lordkansleren om krigets förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 DAGENS FRÅGOR
person kunde råka under rättsskipningsformer, vilka faktiskt gjorde
den anklagade rättslös. Det är ej utan, att den process inför
världsopinionen, som ententen nu för mot Tyskland, framför allt i fråga om
»ansvaret för krigsutbrottet», ofta påminner om den art av
rättsskipning, som personifierades i domaren Jeffreys’ metoder, sådana Macaulay
skildrar dem.
PH be Judge, Fil be Jury
Said cunning old Fury,
TIL prosecute you
And condemn you to death.
Detta bekanta rim i Alice in Wonderland sammanfattar bra
mycket av vad vi bevittnat i fråga om proceduren gent emot Tyskland,
och den avslutande paragrafen 440 i Versaillesfreden ger liksom en
symbolisk signatur åt det hela, då den stadgar, att de allierade och
associerade makterna förbehållas rätten att på det sätt de kunna finna för gott
revidera alla tyska prisrättsutslag, »vare sig de beröra sagda makters eller
deras undersåtars äganderätt eller neutral egendom». Denna paragraf,
som försvarslöst utlämnar själva rättsbildningen åt den ena av parterna
och som därvid uttryckligen underkastar även neutral rätt samma
våld och väld ger oss liksom i ett enda drag bilden av det hela.
Så har också processen om ansvaret för kriget förts med den ena
parten ställd inför den andra utan möjlighet att få en jämlik ställning
vid det förhör, där denna ena part själv .sitter på domaresätet och har
maktmedlen i sin hand lika fullständigt som någonsin Jeffreys. Medan
»avslöjandena» om tysk politik svämma över bräddarna, bevara de
engelska och franska utrikesdepartementen sina hemligheter under
orubbade insegel, och det enda som blivit tillgängligt är vad som
slumpvis, liksom ett par lappar plockade ur ett helt lass arkivavfall,
kommit i dagen genom bolsjevikernas publikationer, vilka omsorgsfullt
ignorerats i ententeländerna och för övrigt i högst egendomlig grad
försummats till och med av tyskarna själva.
Under sådana förhållanden får en sådan bok som earl Loreburns
H o w the war c a m e ett enastående värde, ehuru dåvarande sir
Edward Greys regeringskollega på lordkanslersposten naturligtvis icke
publicerar ett enda avslöjande dokument eller yttrar sig annorlunda
än man kan vänta av en man, som i åratal under decenniet närmast
före krigsutbrottet tillhört Englands regering. Men med vinnande är
lighet framläggas här de enkla fäkta om den Greyska förkunnelsens
missvisande karaktär, vilka hittills ha med framgångsrik
målmedvetenhet maskerats. Där framhålles, huru den engelska politiken faktiskt
om också ej formellt bundits vid den franska och därigenom vid den
ryska, allt medan Grey och Asquith år efter år och ännu under de sista
timmarna före katastrofen gåvo sitt hedersord på att några avtal som
bundo icke existerade. Där framhålles, huru den engelska
utrikespolitiken bundits bakom ryggen på de allra flesta av själva engelska
kabinettets medlemmar, och i en passus, där lord Loreburns eljest ytterligt
lugna ton får en viss skärpa, framkommer den ömkliga ohållbarheten
av de ursäkter — bristande tillfälle att sammankalla kabinettet! — var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
