Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Folkvilja och försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 79
Och vid denna nedskrivning skall det, enligt författarens mening, vara
lämpligt att låta arbetet »utgå från de förutsättningar folkets allmänna
känsla angivit» samt att tillåta denna folkvilja eller folkkänsla att
utstaka de gränser, inom vilka utformningen av försvarsväsendets
detaljer sedan får ske. Detta, att »folkkänslan» skall erhålla rätt att säga
det första ordet, och att gränserna — det blir väl ihär närmast frågan
om maximigränserna — för de uppoffringar folket vill underkasta sig
skola uppdragas, innan förslaget utarbetas, jå, innan ens utredningen
igångsattes, är icke något helt nytt. Utomlands — såsom i Österrike
före kriget — ha likartade företeelser, ehuru under vitt skilda
förutsättningar, kunnat iakttagas, och även i vårt land ha under de senaste
årens försvarsdiskussion förslag i samma syfte sett dagen.
Tillvägagångssättet kan icke desto mindre betraktas såsom
synnerligen litet tilltalande och ägnat att förvränga uppfattningen om
hithörande frågor. Även om man vill bortse från, att »folkviljan» eller
»folkkänslan», sådan den under olika perioder av en nations liv yttrar
sig, knappast är av den natur, att den utan vidare kan läggas till grund
för avgöranden av så oerhört viktig innebörd som frågan om
utstak-ningen av gränserna för en stats försvarsorganisation, så kan man dock
icke tillbakahålla en undran över författarens förkärlek för ett
förslag, så fullständigt stridande mot inom vårt land grundlagsenligt
fastslaget tillvägagångssätt och svensk politisk tradition.
Författaren må uppskatta denna ständigt framhållna »folkkänsla»
aldrig så högt; ban kan dock icke begära, att den skall vara skolad
nog för att, innan utredningsarbetet ägt rum, fastställa gränserna för
försvarsorganisationens omfattning. Vore så ifallet, då vore också
tillsättandet av en försvarsrevision till ingen nytta. Att bestämma z
vad mån en begränsning av »försvarsbördorna» är möjlig, det är just
den av statsministern angivna uppgiften för revisionen. Och det vore
i högsta grad olyckligt, om dennas för framtiden avsedda arbete på
förhand bleve bundet och fastlåst av något så abstrakt och föränderligt
som en för ögonblicket härskande folkkänsla.
Då försvarsrevisionen — med biträde av all den sakkunskap den kan
anse sig behöva rådfråga — går till sitt maktpåliggande och
ansvarsfulla arbete, måste den ha full frihet att förutsättningslöst bedöma
frågan. Någon ram, utanför vilken det är förbjudet att röra sig, får
icke finnas, och tillvaron av någon sådan antydes icke heller av
statsministern. Hans i den ifrågavarande uppsatsen återgivna uttalande
angiver visserligen, att »»vårt lands försvarsanstalter enligt nu gällande
organisation (kursiverat här) icke kunna anses lämpade efter vårt folks
bärkraft o. s. v.» samt att en begränsning och anpassning bör ske, men
avgörandet av hur långt och till vilken punkt denna begränsning kan
äga rum, överlämnar ban till revisionen. Och givetvis vore det
lyckligast, om instruktionens sålunda angivna riktlinjer finge följas utan
yttre, oansvarigt inflytande.
Dessutom bör fasthållas, att även om en nedskrivning är uppgiften
statsministerns ovan citerade ord dock visa, att densamma rör
försvarsbördornas storlek icke försvarets effektivitet, vilket som bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
