Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Folkvilja och försvar - Demos’ hövdingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 81
den måste varje dag säga sig: / morgon kan det braka löst! Och
därefter får den inrätta sitt försvarsväsende.
Sveriges militärpolitiska läge har alltid varit, är alltjämt och
kommer förmodligen alltid att förbli sådant, att de största krav måste ställas
på försvarets slagfärdighet. Vid studiet av vårt lands krigshistoria
fra%i-träder detta faktum i den skarpaste belysning. Och varför skulle icke
en motståndare — framdeles liksom fordom — inrätta sina krigsplaner
med hänsyn till vårt lands ogynnsamma läge och dess behov av en
viss tid för krigsrustningens fullbordande? Rysslands förberedelser
före 1808—09 års krig, planerna till Finlands försvar samt de efter
krigsförklaringen följande händelserna borde varna för liknande
experiment. Att diplomalien i tid är skyldig varsko om en annalkande
fara är intet nytt. Men hur ofta har man kunnat lita på, att så
verkligen sker? Och kommer den s. k. folkkänslan någonsin att satta tro
till även de mest tydliga tecken och varningar, då den en gång
tilllåtits invagga sig i säkerhet?
Nej, det är nog nödvändigt att lita till egna medel. Vi kunna icke
gå med på att låta folket självt påtaga sig ansvaret för landets
försvar, utan att sakkunskapen dessförinnan sagt sin mening. Ty kommer
»nöd uppå och härordningen icke håller måttet», då är det en ringa
glädje att veta ansvaret lagt på andra. Det är ju dock en nation och ett
folk det gäller, vars alla krafter måste samverka till självständighetens
tryggande. Och därvid måste de, som äga klar uppfattning och saklig
kunskap sätta in hela sin förmåga för folkkänslans ledande i rätt
riktning och mot stora mål. Den som därvidlag icke gör sin skyldighet
blir icke heller fri från ett tungt ansvar, även om han aldrig så mycket
sökt att flytta detsamma över, dels på en oskolad folkvilja, dels på
diplomatien. Uttalanden i motsatt riktning äro icke ägnade att
underlätta arbetet för försvarsväsendets vidmakthållande. Vilken verkan de
än medföra, icke bidraga de till höjande av militär ansvarskänsla
och offervillig arbetsglädje.
Demokratien i Sverige är i sin nuvarande form icke många
år gammal och redan hopa sig svårigheterna alt på
densamma grunda eit dugligt styrelsesätt — icke svårigheter, som bero
av yttre motstånd eller tillfälligheter, utan som sammanhänga med
demokratiens egen natur. Det ar ledareproblemets svårigheter, som
torna upp sig mot Sveriges första tvättäkta
parlamcntariskt-dcmo-kratiska regering. Den yttre anl« dningen är det sammanhang mellan
demokrati och storfinans, som blottals i samhand med den bekanta
Svensk-import-affären — om andra former för samma alliance toute
morale, se Svensk Tidskrift, årg. 1918, sid. 1. Dfirmed har inträtt en
verklig kris i förhållandet mellan de djupa leden och de
hittillsvarande ledarne inom den svenska arbetarrörelsens politiska och
fackliga grenar. Den har med ens fört demokratiens ledarproblem
till omedelbar aktualitet i vårt land.
Herr Arthur Engberg och konsorter inom den socialdemokratiska
pressen ha framställt saken ungefär så, som.om orsaken till de trå-
6. Svensk Tidskrift 1920.
Demos’
hövdingar. £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
