Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kommunalskattereformen. Av Carl W. U. Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNALSKATTEREFORMEN
AV JUR. D:R CARL W. U. KUYLENSTIERNA
Tjugutre år hava förgått, sedan den stora s. k. Herslowska
kommunalskattekommitlén tillsattes, och det är i år jämnt
tjugu år, sedan denna kommitté avgav sitt betänkande. Det
gick med den kommittén som med många andra: den bestod
av många framstående män, var och en med sin individuella
ståndpunkt: då dessa skulle enas, blev resultatet en
kompromiss, ingalunda av den kvalitet, att den kunde sägas bära
vittne om sina många upphovsmäns högsta förmåga.
Reservanterna voro också lika många som de kommitterade: ingen
av dem var sålunda fullt nöjd med förslaget. Kommittén
uttalade sig emellertid för ett kommunalskattesystem, som toge
hänsyn ej endast till vederbörandes förmåga att bära skatterna
utan även till vissa kommunmedlemmars större intresse av
kommunens verksamhet, vare sig detta intresse yppade sig
däri, att vederbörande åtnjöte särskilda förmåner från
kommunens sida, eller att de genom sin verksamhet tillskyndade
kommunen särskilda olägenheter eller speciella utgifter. Och
det skattesystem varom majoriteten samlade sig, utformades i
en till sitt minimum garanterad inkomstskatt. Fastighetsägare
ålades i första hand skatteplikt för en beräknad inkomst av
5 % av fastighetens taxeringsvärde men därutöver för den
verkliga inkomsten, i den mån den överskrede minimum. Det var
alltså en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, som
förordades. Emot detta sätt att ordna kommunalbeskattningen
riktade sig vissa reservanter med en motivering, som torde kunna
sammanfattas så, att en beskattning sådan som den förordade
skulle innebära, att de skuldsatta fastighetsägarna finge betala
skatt för mer än sin verkliga inkomst, medan däremot de icke
skuldsatta blott finge skatta för sin verkliga inkomst. Av mera
bemärkta reservanter förordade herrar Cavalli och friherre
Gri-7. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
