114 (Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Substansen såsom det i växlingen bestående är ock det på
vilket all mångfald kan återföras. Ty som vi sett är egentligen
allt blott former hos substansen, denna är en och samma och
framträder i sina olika modifikationer, sina bestämningar, vilka
med den nämnda tanken konsekvent måste tänkas äga sin grund
i substansen, framgå ur denna. Framgå de ur substansen,
äro de egentligen blott substansen själv. Modifikationen är
intet utan substansen, den ur substansen framsprungna
bestämningen är blott denna själv. All mångfald kan då återföras på
substansen. Denna blir en och oändlig och en evig
verksamhet. Och den blir det sant varande. Bestämningarna äro ju
blotta fenomen, en verklighet som sedd i och för sig och i sin
motsats till den bestående substansen till själva sitt begrepp är
inskränkt, en verklighet, som icke är en full verklighet. Skada
blott, att det inskränkande ju självt måste vara något verkligt
för att kunna inskränka, begränsa. Men vad finnes verkligt
utom substansen?

* *
*

Som vi se härflyta alla dessa metafysikens spekulationer ur
en för människoanden mycket naturlig uraktlåtenhet att strängt
tillämpa den goda regeln om att låta detta vara detta. Med
dess bristande tillämpning uppkomma de formella metafysiska
hjälpbegreppen. Dessa formella hjälpbegrepp, djupt rotade i
människans natur som de äro, ha emellertid alltid ett realt
innehåll. Det är alltid något som är substans, som är
perdurerande subjekt för växlande bestämningar och som är causa sui
och producerande grund.

Dessa metafysikens reala principer ha fattats på olika sätt. I
det stora hela är det dock tvenne möjligheter, som framför andra
stått till buds: principen, substansen, den yttersta grunden, har
fattats såsom ande och såsom materia, såsom ideell och såsom reell.

Egentligen måste ju det reella såsom motsats till uppfattningen
eller medvetandet såsom det ideella helt enkelt betyda
objektet för uppfattningen, det uppfattade till skillnad från
uppfattningen själv. Och sådana tankegångar finnas i filosofiens
historia. Men då man tänkt sig, att alla kvaliteter såsom växlande
och obeständiga endast bero på ett uppfattande subjekt och
därmed äro subjektiva, »ideella», så har det ideella, som då
blir — det kvalitativa över huvud taget, kommit att som sin
motsats få det kvantitativa, det materiella, det utsträckta — det

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1920/0120.html

		Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 / 114 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|