Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD INXKHÄK EN MODKHN VÄHLDSUPPFATTNINCi 117
alltså "äro mina föreställningar, mitt medvetande, det enda jag
egentligen kan uppfatta.
Men hår har man då krävt, att objektet för uppfattningen
ritåste vara eit med denna eller med dess subjekt. Hade
idealisten nöjt sig med satsen: att det jag uppfattar, det måste jag
uppfatta förmedelst min uppfattning, då hade han utsagt en
san ii om också icke så särdeles djupsinnig sats. Men här
stannar han icke. Ulan han kräver objektets identitet med
subjektet i kunskapen och i varje kunskap, icke blott i kunskapen
om mig själv (det är en annan sak, att även detta är en
orimlighet). All kunskap är för idealisten kunskap om sig själv.
Vad jag uppfattar är blott min egen föreställning, mitt eget
medvetande, mig själv.
Och härifrån är sedan steget icke långt till satsen, att allt ar
blott medvetande, uppfattning. Ur självmedvetandet, den
uppfattning där subjekt och objekt äro ett, synes ju all kunskap
böra härledas. Och är självmedvetandet princip för sanning, så
att all sanning nödvändigt måste vara grundad och grundad i
självmedvetandet, då blir faktiskt detta självmedvetande också verk
lighetens egen grund och princip. Självmedvetandet, jaget,
blir så det absoluta, det sanna varat, substansen. Det blir
verklighetens yttersta grund. Så har man den ontologiska
eller metafysiska idealismen given, ej blott en
kunskapsteoretisk. Man har fått en ideell substans, ett ideellt vara,
på vilket allt annat vara kan återföras. Och i denna riktning
är i stort sett hela den nyare tidens filosofi alltifrån Cartesius
orienterad — principen må sedan konsekvent fattas såsom
ett absolut jag eller som en flerhet av psykologiska subjekt,
eller till sist rent av såsom själva den enskilda tidliga
percep-tionen — denna är t. ex. hos Hume både subjekt och objekt,
och något annat kan strängt taget icke tänkas.
Nu år det ju klart, att medvetandet icke kan vara blott
materia. Däri har idealisten rätt. Materialisten har förväxlat det
ideella med det materiella, har icke låtit detta vara detta utan gjort
ett till ett annat. Men precis samma fel begår idealisten, då
han låter allt till sitt innersta väsen vara medvetande eller
ande. Ty lika litet som medvetandet kan vara materia eller en
materiell process (t. ex. en hjärnprocess), lika litet kan materien
eller det rumsliga vara blott medvetande. Det ena är
naturligtvis lika orimligt sorn det andra. Ett kan icke vara ett annat,
9. Svensk Tidskrift 10W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
