Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti« EINAR TEGEN
Och lika litet som materialisten kan hjälpa sig med att säga
att medvetandet väl icke är materia men dock en produkt
därav, lika litet kan idealisten komma någon vart med talet orn
att materien visserligen icke är alls intet men dock blott ett
fenomen av anden. Ty menar materialisten, att föreställningen
verkligen produceras ur materien, så att den icke blott står i
ett nödvändigt orsaksförhållande till en mekanisk process —
varmed ingen materialism är given — utan verkligen framgår ur
det rumsliga, jå, då är han fången i det gamla föråldrade orsaks
begreppet, som i kausalrelationen ser något mer än nödvändig
tidsförbindelse. Han har gjort orsak och verkan till ett, och
då år föreställningen blott materia. Denna "finare" materialism
är således under denna förutsättning ren och oförfalskad grov
materialism. Menar han åter, att föreställningen verkligen är
föreställning och således ej rumslig, då har han övergivit begreppet
om produktion. Men då föreligger icke heller längre identitet
mellan leden i kausalrelationen, och då är han icke heller längre
materialist utan intar en förnuftig ståndpunkt. Och ifråga om
idealisten: vi ha förut sett, att fenomenbegreppet bottnar i tanken på
något bestående, som är en sann verklighet till skillnad från en
inskränkt, och att denna tanke är i sig själv orimlig. Den ena
verkligheten är icke mera »sann» än den andra. Och det mest
flyktiga är lika reellt som trots någonsin ett konstant och evigt
En motsatt tanke bottnar i ett oriktigt verklighetsbegrepp. Och
slutligen: är materien blott en uppfattning eller i och genom
uppfattningen, icke genom objektet självt eller genom tinget^
som uppfattas, då är den ock blott uppfattning och intet annat
och materien är såsom från uppfattningen skild »alls intet».
Fenomenet konstitueras för idealisten blott genom subjektet och
är då heller intet annat än detta. Det är ju också klart, att i sig
själva motsägande begrepp, sådana som de här föreliggande,
äro lika motsägande vare sig de tänkas av en idealist eller av
en materialist.
Det ligger i öppen dag, att lika orimliga som materialism
ock idealism äro, lika orimlig är ock dualismen, försåvitt deri
antar tvenne från varann skilda verkligheter, substanser. Deri
bygger då på samma motsägande begrepp som de förra
åskådningarna och överträffar i intet annat avseende dessa än däri
att den åtminstone låter två verkligheter vara vad de äro,
nämligen just verkligheter. Å andra sidan är denna tanke också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
