Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Historisk litteratur från år 1919. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lö-i LITTERATUR
utan att äga det nödiga stödet av en ’motsvarande förmögenhet. Med
sina hovfunktioner, excellensvärdigheter och litterära hedersrum —
även Gyldenstolpe kom in i Svenska Akademien, där kusinen ju hade
sin rätta, kanske sin enda rätta plats — voro de hänvisade att draga
fram sitt liv under konstant ekonomiskt trångmål. Sådant ger ingen
glad syn på världen, grämelsen tittar ovillkorligen fråm mellan raderna,
även om den stränga självbehärskning, .som var tidens stil, för det mesta
håller den borta från dessa. Kansike var tillvaron trots allt drägligast
för den äldre kusinen, Gyldenstolpe, som i olyckans dar lär väl mycket
sökt ögonblickets tröst under vinrankans skugga. Oxenstierna tvangs
att vara kvar i Stockholm och figurera som kanslipresident utan att få
någon kännedom om affärerna, ty dem skötte konungen själv; det
var till allt annat en falsk och ovärdig position, som väl ikunde sätta
även hans fogliga sinne på väl hårda prov. De nu publicerade breven,
som äro skrivna av Oxenstierna under åren 1780—96, innehålla en
ganska bitter kritik mot kungen, överraskande bitter för att vara utväxlad
mellan två i grunden >så lojala naturer. Men ’bitterheten är störst under de
tidigare åren och fore 1789. Fastän väl Oxenstierna ej helt skilde sig
från sitt stånds allmänna missnöje över Gustafs andra
revolutionsriksdag, är han tydligen efteråt genomträngd av känslan, att, vad som än
felats och brast, hängde dock rikets välfärd under dessa inre och
yttre farligheter på konungen allena. Kännedomen .av denna stämnings
-växling är ej mindre intressant än de många (halvt skvalleraktiga
smådrag, anekdoter och spetsiga -antydningar, som giva åtskilliga av breven
en pikant färgton. Breven, som i allmänhet helt skrivits på franska,
meddelas här på svensika språket.
Det är två år, .sedan närmast föregående volym av Svensk a s j
ö-h j ä 11 a r utkom. Varje läsare av det förtjänstfulla stora verket måste
glädja sig, att kommendörkapten Arnold Munthe fått tillfälle att
fortsätta och som han ställer i utsikt, inom snar framtid fullborda detta
betydande arbete. Den nu publicerade delen är ägnad åt 1790 års
sjökrig mot Ryssland, ett studiefält, som förut genom Mankells, Natt och
Dags och G. Ungers forskningar samt den tyske amiralen Kirchhoffs
sammanfattande studier är ganska upparbetat, men som fortfarande
väntat på en modern allsidig .skildring. Med användande av svenska
och ryska källor har Munthe givit en sådan fram till den 6 juni, då
svenska örlogsflottan ankrade i mynningen till Viborgska viken.
Berättelsen omfattar flottornas utrustning, Cederströms kupp mot
Baltisch-port, den misslyckade svenska attacken på Re valeskadern, Gustaf III: s
framgång vid Fredrikshamn, de oavgjorda men för svenskarne
strategiskt oförmånliga ’striderna vid Styrsudden, slutligen motiven för
expeditionen åt Viborg.
Munthe äger en rättfram kärnfull berättarkonst, som lätt behärskar
även ett så torrt och svårhanterligt material som skildringen av
utrustningsbekymren. Glad blir man emellertid knappast vid läsningen av
hans bok, ty som så ofta i vår senare historia berättas här mest om de
förlorade tillfällena. Nordenskjöld, Toll och Chapman, Munck ej hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
