Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 8. 3. 1920 - Europas neutrala stater och Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 161
på ett chilenskt ändringsförslag till artikel 17 att förbundet ej
skulle tillägga sig några befogenheter över icke-förbundsmedlemmar.
»Med styrka» genmältes däremot, att »den som stannade utanför denna
världsorganisation ingalunda hade några anspråk på sympati, utan måste,
om ’han ej önskade bilägga sina tvister på det fredliga sätt
förbundsakten föreskrev, tvingas därtill.» Med rätta anmärker till detta svar
delegationsrapporten, att »här framträdde en ny folkrätt, varvid
åtskilliga regler i den gamla ej mera gälla».
Danska regeringens »BemaBrkninger» förete föga av intresse. Man
fäster sig företrädesvis vid den iver, varmed där betonas, att
förbundsakten visserligen förutsätter en viss militärstyrka hos de anslutna
staterna, men däremot ej föreskriver förbundets medlemmar att fasthålla
något minimum, under vilket rustningarna icke skulle få inskränkas.
Kommittébetänkandet understryker starkt, att deltagandet i ekonomiska
sanktioner och beviljandet av genomtågsrätt kunna iför de mindre
staterna bli långt mera ödeläggande villkor än för de stora, en
synpunkt, som utförligt och förtjänstfullt även framhålles i den norska
regeringspropositionen. Såväl denna som det danska
kommittébetänkandet anföra som avgörande argument önskvärdheten (den norska
propositionen går längre och talar om plikten) att vara med från början
vid detta försök att avlösa mellanfolklig anarki med en
organisationsform, som principiellt åsyftar fredens och rättens förverkligande.
Norska konstitutionskommitténs majoritetsbetänkande lägger (liksom danska
regeringspropositionen) stor vikt vid rustningsbegränsningen och
tyckes tänka sig möjligheten av särskilt avtal inom förbundet om enskilda
förbundsmedlemmars fullständiga avrustning. Kommittémedlemmen
Gastberg ihävdar t. o. m. möjligheten för Norge att i kraft av sin
suveränitet vidtaga en dylik åtgärd, då den ej direkt förbjudes i
förbunds-akten, och han bar senare anskaffat ett uttalande i dylik riktning från
lörd Robert Cecil, ordföranden i den kommission vid Pariskonferensen,
som utarbetade förbundsaktens text.
Den svenska propositionens säregenheter — utförligt belysta under
riksdagsdebatterna — skola ej här närmare beröras. Den företer många
likhetspunkter med granmregeringarnas och tager onekligen liksom d’es,sa
åtskilligt lättare’på hela frågan än vad Schweiz’ och Hollands
regeringar gjort. Någon styrka är detta knappast, och det holländska
memorialets försmående av alla måhända illusoriska försvagande
tolkningsförsök och dess starka framhållande av offrens betydenhet verka
vida mera imponerande. Gemensamt för alla de neutrala staterna är
emellertid, att de vid sitt inträde uttryckligen framhävt förbimdsiaktens
behov av grundlig iförbättring, och dessa uttalanden måste anses som
Bragelöften om samverkan inbördes och med gynnsamt stämda element
på maktsidan för främjandet av dessa syften.
Diskussioner och beslut inom Nationernas- förbund komma väl att bli
den närmaste framtidens form för internationell politik, och detta är
vad som huvudsakligen talade för en anslutning från Sverige till denna
nya heliga allians. Det gäller då emellertid mer än någonsin att skilja
mellan fraserna och de realiteter, som ligga bakom: att inse att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
