- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 /
170

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 DAGENS FRÅGOR

skaror av skyddskårister, mest svenskar, togo sig ut i mörker och
natt från huvudstaden och bildade de små kårer, som illa beväpnade
med stor bravur slogos vid Svidja, Kervo och Pellinge, tills de antingen
splittrades eller dukade under för övermakten.

I Österbotten hade under tiden små skyddskårsformationer djärvt
gått de ryska garnisonerna in på livet, efter häftiga strider
övermannat dem odh sålunda skaffat sig de första vapnen. Och Karelens
bondekårer bildade stommen till den vita armé, som framför Vuoksenlinjen
med otrolig seghet höll stånd mot rödryssarnas förkrossande övermakt.
Skyddskårstanken hade genomgått sitt eldprov och bestått det. Kring
de första kolonnerna växte sedan upp den vita här, som ’genomförde
befrielseverket.

Men frihetskrigets med många unga mäns liv köpta vinningar måste
befästas. På andra sidan Systerbäck lurade ryssar och undkomna
finländska upprorsmän i hopp om att kunna återvända med hämnd
och ofärd. Visserligen fick Finland egen militär, men skyddskårerna
behövdes allt fortfarande för att skydda landet mot nya kupper och
nya överraskningar. Speciellt i de östra gränstrakterna fingo de sig
en viktig uppgift förelagd, ty den röda agitationen vilade icke efter
nederlaget.

Överallt i Finland ställdes därför vid sidan av militären upp frivilliga
kårer. Efter frihetskrigets slut kunde visserligen en allmän
tillbakagång och en avmattning i intresset, naturlig förresten, förspörjas. Men
på hösten 1918 tog skyddskårsrörelsen ny fart. I Karelen var man i
synnerhet verksam. Viborgs skyddskårsdistrikt, som har att vaka över
de farliga, östra gränstrakterna fick en kår om 11,000 man. Kurser
anordnades för utbildning av underbefäl, vara förut stor brist rått.
I dessa deltogo t. ex. under sommaren 1919 3,000 skyddskårister. Och
nya sådana kurser höllos något senare.

Skyddskårerna vid gränsen äro så att säga i oavbruten aktiv tjänst.
De få ofta taga del i att tillbakaslå de anfall som ibolsjevikerna tid
efter annan företaga. Och de bidraga kraftigt till att upprätthålla en
effektiv vakthållning vid den långa och svårbevakade gränslinjen. De
ha gett polisen och militären en värdefull handräckning genom att
övervaka den underjordiska bolsjevikagitationen, som stödd av ryska
penningar, synes svår att stäcka. Betydelsen av detta arbete framgår
bl. a. därav, att skyddskåren beslagtagit hela hästlass av bloddrypande
agitationslitteratur, som man velat smuggla in i riket, och många äro
de röda agenter, som av vaksamma karelska ynglingar påträffats ute
i olovliga ärenden och häktats.

I den dag, som är, uppvisar skyddskårsrörelsen i Finland en
aktningsvärd omfattning och styrka. Det kan för oss här i Sverige vara
av intresse att taga del av några statistiska uppgifter, som belysa dess
nuvarande ståndpunkt. Vid utgången av år 1919 funnos i rikets
skyddskårer enligt officiella meddelanden 106,885 man, fördelade på 21
skyddskårsdistrikt, vart och ett under sin distriktschef. Så är t. ex.
landskapet Nyland uppdelat på tre distrikt: Helsingfors stads, Norra
Nylands (finskspråkigt) och Södra Nylands (svenskspråkig!). I Österbotten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:36:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1920/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free