Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statens ställning till kyrkans frihetskrav. Av Gustaf Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS STÄLLNING TILL KYRKANS FRIHETSKRAV 189
Var har man då att söka skyddsmedel mot den fara, som på
detta sätt hotar ett förfinat statsliv?
Ett mäktigt sådant är givet i den från personlighetslivets
djup stammande pliktkänslan. Genom sin Jagbundna ordning
har staten medverkat vid dess fostran. Och den har å sin sida
bidragit till den rikare utgestaltningen av statslivet. Det
vaknare medvetande om ansvar för medborgarnas välfärd, varav
detta nu är genomträngt, leder i ett flertal fall sitt ursprung
därifrån, att en eller ett fåtal enskilda oroats i samvetet av ett
samhälleligt missförhållande, som för den allmänna
uppfattningen förefallit såsom en enkel naturnödvändighet. Genom
rastlöst, självuppoffrande arbete hava dessa småningom vunnit
över den för sedliga motiv mottagligare delen av sin samtid till
sin övertygelse. Och sedan har staten med lagstiftningens hjälp
kunnat ställa en människovärdigare ordning på det
ifrågavarande området under sin tvångsmakts skydd.
Men en mera ingående betraktelse av mänsklighetens hittills
genomlupna liv yppar en fara för att fulländningen i den
statliga ordning, som sålunda uppbyggts, kan leda till avmattning
av de skapande och upprätthållande krafter, som varit
verksamma vid dess tillkomst. Bilden av ett släkte, som sviktar
under själva rikedomen av det kulturarv den fått sig anförtrott,
möter oss på mer än en sida i historien. Den skapande
kraften sinar och själarna nöja sig med att näras med allt svagare
upprepningar av en initiativrikare tids storverk. Vetenskapens
och den konstnärliga produktionens hävder hava åtskilligt att
förmäla om dylika svaghetsperioder. I ännu högre grad äro
de att befara, där en till fullkomlighetens gräns utbyggd statlig
ordning tyckes göra det enskilda initiativet, den till det yttersta
spända medborgerliga kraften överflödig.
Denna fara kan övervinnas endast av en i mänsklighetens
innersta levande fullkomlighetsdrift, så stark att den ej kan
tillfredsställas genom ett än så fullkomnadt statsväsen, av i
mänskligheten verkande handlingsmotiv, tillräckligt kraftiga att
upphäva den förlamande känslan av yttre tvång, där den av
staten ålagda plikten möter samvetets gillande, och att
upprätthålla själarnas spännkraft och förmåga av initiativ, även då
allt skenbart är tillrättalagt genom statlig organisation.
Vi veta att kristendomen blev denna nya insats i
mänsklighetens liv, vilken gav denna en ny utgångspunkt, då de livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
