Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statens ställning till kyrkans frihetskrav. Av Gustaf Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS STÄLLNING TILL KYRKANS FRIHETSKRAV 191
hela personlighet i anspråk för sina syften. Kyrkan å sin sida
kan icke avstå från kristendomens fordran att för ändamål,
som ytterst syfta över statslivet och allt timligt, genomtränga
och behärska hela människan. Den härav vållade spänningen
kan väl mildras genom uppgörelser, betingade av ett visst
tidsläge, men aldrig helt eller för all framtid hävas.
Många skiftande försök hava gjorts att slutgiltigt ordna
förhållandet mellan stat och kyrka. Än har man sökt låta kyrkan
helt uppgå i staten, det rena statskyrkosystemet, följdriktigast
realiserat i tsarismens Ryssland. Än har man velat förlägga
den suveräna makten över staten hos kyrkan,
kyrkostats-systemet, med temporär framgång eftersträvat av den
västerländska medeltidskyrkan. Vi veta att ingen av dessa
gestaltningar hållit provet. I vårt land har man sökt problemets
lösning i en förbindelse mellan riksstyrelsen och folkkyrkan, det
vill säga den samfundsmässigt sammanslutna del av
kristenheten, som utgöres av det evangeliskt-lutherska kyrkofolket i
vårt land. Genom denna förbindelse ha åt staten medgivits
vissa befogenheter i avseende på kyrkan, varemot staten
tillerkänt kyrkan vissa förmåner. Förhållandet får härigenom en
viss likhet med statskyrkosystemet i egentlig mening.
Strävanden och anspråk, som härletts ur detta systems principer, hava
därför stundom å den svenska statsmaktens vägnar gjorts
gällande. I vetenskapliga arbeten har ock stundom den svenska
kyrkan betraktats såsom ett statens organ för främjande av
folkets religiösa liv. En noggrannare undersökning av källorna
för historien om vår kyrkas uppkomst och utveckling visa dock
ohållbarheten av en sådan konstruktion. Likaledes kan ett
grundligare inträngande i vår kyrkas livsförhållanden ej undgå
att upptäcka, att inom densamma röra sig krafter, som ej kunna
härledas ur en delegation från statsmakten.
Om kyrkan alltså är att anse såsom ett från staten skilt,
egenartat samfund, så har hon ock sina i hennes egen natur
grundade lagar, som hon måste följa, även då hon står i
förbindelse med riksstyrelsen. Summan av dessa lagar kan
innefattas i hennes kallelse att förkunna evangelium om Guds
herravälde och därigenom verka såsom ett vakande samvete i
folklivet. Att hon därigenom icke kommer i principiell strid mot
den ideella kärnan i den moderna kulturstatens syften utan
fastmera ger dessa en ökad spännkraft, har den föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
