Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statens ställning till kyrkans frihetskrav. Av Gustaf Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 GUSTAF RIBBING
undersökningen sökt uppvisa. Däremot kan knappast undgås,
att en sådan förkunnelse stundom kännes besvärlig för en
politisk makthavare, som vid fullföljande av tillfälliga, kanske
fullt berättigade syften förgäter att beakta evigt gällande lagar
för mänsklig sammanlevnad. Likaledes kan inträffa, att en
kyrkans tjänare ej förmår rätt uppdraga gränsen emellan
evangelii krav och ett dagspolitiskt intresse och på grund härav
ställer förkunnelsen i politikens tjänst. Sådana missgrepp kan
staten i kraft av sin uppsiktsrätt beivra och i väsentlig grad
förekomma. Däremot bjuder en politisk visdom, som förstår
att jämte stundens intressen beakta de i folklivet verkande
upprätthållande krafterna, att väl taga sig till vara för att söka
nedtysta en verkligt evangelisk förkunnelse, även om i dess
ljus de för dagen rådande politiska strävandenas glans skulle
fördunklas. Ty den vet, att varje makthavare behöver hava
för sina ögon mänsklighetens högsta ideal för att skyddas mot
det övermod, som lockar till mer eller mindre medveten kamp
mot realiteter, som äro mer värda än stundens framgång och
berömmelse.
Det moderna statslivets utvidgning in på områden, som nära
beröra kyrkans verksamhet, har, såsom vi sett, på en gång
mångfaldigat anledningarna till konflikter dem emellan och
ökat behovet för staten att för förverkligande av sina nya
ömtåliga uppgifter finna stöd i ett sådant sinnelag hos folket, som
bäst kan uppammas genom kyrkans fostran. I samma dubbla
riktning verkar även det nutidens politiska utveckling
genomgående draget, att ett allt större antal av medborgarna kallas
till delaktighet i arbetet och ansvaret för statsverksamheten.
För att möjliggöra detta fordras organisation av
medborgar-skarorna. Och annat medel härför än partibildningen har den
politiska erfarenheten icke kunnat utfinna. I lyckligaste fall
sker denna uppdelning icke efter stridiga klassintressen utan
efter principiella skiljaktigheter, som innebära att samhällslivets
fulländning av olika meningsgrupper sökes på olika vägar.
Partiernas inbördes tävlan om att genom innehav av
styrelsemakten få tillfälle att tillämpa sina älsklingsmedel för
samhällets förkovran tar gärna stridens form. Och i ett
demokratiserat samhälle, där de stora väljarmassorna behöva sammanhållas
genom enkla och slående formuleringar av partiprogrammen,
antar denna tävlingskamp med en viss nödvändighet skäligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
