Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bostadsbristen. Av K. G. Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 K. G. THAM
från 130 till 260, vilken senare siffra representerar den
nuvarande levnadskostnadsindexen. Denna stegring kan emellertid
tänkas antingen medföra en motsvarande nedpressning av
priserna på övriga förnödenheter, så att den allmänna
prisnivån förblir oförändrad, eller också lämna de övriga priserna
oberörda och följaktligen höja den allmänna prisnivån. Det
förra fallet förutsätter dock med nödvändighet, att Riksbanken
på ett verkligt effektivt sätt skulle motarbeta den tendens till
ytterligare valutainflation som en allmän hyresstegring skulle
framkalla. Erfarenheterna från kristidens valutapolitik tillåta
oss emellertid icke att ställa en dylik förväntan på
riksbanksledningen. Det andra av de båda ovan antydda fallen har
därför den största sannolikheten att förverkligas. Men å andra
sidan kan en sådan höjning av den allmänna prisnivån icke
tänkas överskrida låt oss säga 10 %.
Vår fråga har alltså blivit förenklad till denna: bör man
rygga tillbaka för att framkalla en stegring av den allmänna
prisnivån med omkring 10 procent, om därmed kan vinnas ett
hastigt hävande av bostadsbristen? Det förefaller nästan
orimligt att tveka inför denna fråga. Under vartdera av de båda
sista kvartalen 1918 stegrades prisnivån med 10 procent, och
man torde kunna säga, att samhället i stort sett överlevde dessa
svårigheter ganska väl. När man uthärdat en prisstegring på
167 procent under loppet av 4x/2 år, borde man väl kunna
motse en stegring på 10 procent med jämnmod, om man till
detta pris skulle kunna friköpa sig ur bostadsbristens elände.
Frågan huruvida ens detta skall behövas, utgör återigen som sagt
uteslutande eii del av den stora frågan, om svenska folket
längre skall tolerera den nuvarande valutapolitiken. Gent emot
dennas allmänna följder är hyresstegringen en droppe i havet.
Ett annat motiv, som vid sidan av fruktan för en svår
hyresstegring torde hava påverkat hyresstegringslagens upphovsmän,
har varit en viss obenägenhet att tillskynda fastighetsägarna en
s. k. oförtjänt konjunkturvinst. Men detta motiv är lika
ohållbart som det förra. Alla kategorier av affärsmän och
företagare hava under kristiden tillåtits skörda de konjunkturvinster
som valutaförsämringeii medfört — alla utom fastighetsägarna.
Att inse vilka skäl som påfordrat fastighetsägarnas strängare
behandling är mycket svårt, ty enbart den större möjligheten
att förhindra deras konjunkturvinster är väl näppeligen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
