Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Demokratien i vår högre skolbildning. Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATIEN OCH VÅR HÖGRE
SKOLBILDNING
AV BISKOP J. A. EKLUND
Enligt min mening har den kulturfientliga demokratien redan,
åtminstone i organisationshänseende, gjort ganska betydande
framsteg på bekostnad av både kyrkan och läroverken och
universiteten i deras historiska betydelse för den djupare
humanistiska odlingen. Och det beror väsentligen på, att den hittills
lyckats söndra den djupare odlingens målsmän och bitvis göra
erövringar utan att möta samfällt motstånd.
Demokratiens, särskilt den okristna demokratiens, hopp om
kommande seger är starkt. Och dess uppfyllelse beror på, om
söndrandet och härskandet kunna fortgå. Hålla de olika
elementen med samma andliga livsintressen tillsammans, så torde
segerloppet tvivelsutan kunna släckas. Därför är
kulturarbe-tarnes endräkt för denna demokrati det av allting minst
önskvärda. Att Undertecknads små försök att ena därför komma
att på kraftigast möjliga sätt misstänkliggöras, det lider intet
tvivel. Jag hör ju till kyrkan, och, som det betonats i
pressen, till »en kyrka, som man bör akta sig för».
Under många år och i olika sammanhang har undertecknad
sökt varna för söndring och mana till endräkt. Det har varit
ett tröttsamt pläderande för endräkt mellan kyrka och kultur,
mellan kyrka och skola, mellan kyrka och läroverk, mellan
kyrkans tjänare i församlingen och universitetens teologiska
och humanistiska arbetare på de skilda forskningsfälten. Jag
varnade tidigt för att låta sig »smickras isär» av den
uppåtsträvande radikala statsmakt, vilkens inre beskaffenhet ingen
kunde beräkna. »I dag mig, i morgon dig.» Det hjälpte
naturligtvis inte. Söndringslustan var för stark. Ingen brydde
sig om vad som sades. Ingen hörde ens på — nå, det är dock
för mycket sagt, ty en del ungdom och en del politiskt oanfrätt
folk ha lyssnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
