Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Demokratien i vår högre skolbildning. Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATIEN OCH VÅR HÖGRE SKOLBILDNING 205
Men annars såg man bara den »oresonlighet» som ledde till
oavbrutet gräl med »verdandism» och »radikalism» och »allt
som var modernt». Och så var ju varnaren bara en präst och
rätt oberäknelig och koketterade inte ens för akademiherrarne.
Alt jag icke underkastade mig detta, det berodde i själva verket
på, att jag alltid fann den akademiska högfärden gentemot
kyrkan obefogad och den akademiska flirten med allehanda
och allt som hade samtidsopinion ovärdig och vedervärdig
— icke på någon ringaktning av akademi och forskning i och
för sig. Jag hade intet »fack», där jag hörde till. Var
dessutom: ingen politiker alls. Inte var det tänkbart att exempelvis
i läroverksreformens år sådana höga herrar som Gar] von Friesen
och Ernst Carlson brydde sig om något »från det hållet».
Nå, det gör detsamma, allt det där.
Men jag har fått rätt.
Man bröt sönder förhållandet mellan läroverksorganisationen
och stiftskyrkan. Den flerhundraåriga självstyrelse läroverken
utövade genom domkapitlen avskaffades. Det kallades
frigörelse från kyrkans tryck. Och läroverkens stora tid skulle nu
komma. Överstyrelsens kerubvingar i tronens och riksdagens
närhet skulle lyfta dem till en oanad Jerusalemitisk härlighet.
När den nya organisationen var nätt och jämnt genomförd,
användes den blott och skall i framtiden användas för att göra
läroverken till ett obetydligt annex under folkskolans allt
över-skyggande välde, en institution av fjärde rangs betydelse i
jämförelse med folkskola och seminarium och universitet.
Att så ut överlägsenhetens tvedräktssäde i akademiska sinnen,
när det gäller teologi och kyrka, det är gammal konst. Men
det är enligt min mening så sannt som det är sagt: lyckas man
helt knäcka den andliga makt en kulturbärande folkkyrka är,
så skall snart universitetet, också det, bliva ett annex till andra
»högre», kvantitativt vida massivare byggnader i den framtida
kulturstaden Urbs democratica. Kan man bara riktigt helt få
bort den protestantiska besvärligheten, den germanska lusten
att rå sig själv, den gammalsvenska styvsinhet som heter
»akademisk lärdomshögfärd» — vilket allt i grunden är ett barn
av Worms-anden och anden på Upsala möte och vår styva
s. k. storhetstid: då skall man snart via vägrade statsanslag
och via riktiga professorsutnämningar röja rent från alla
hinderstenar på »folkets väg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
