- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 /
210

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Demokratien i vår högre skolbildning. Av J. A. Eklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 J. A. EKLUND

av de på samma gång mest självsäkra och mest ytligt begåvade
människor jag träffat.

Något år efter reformen mötte jag honom ånyo. Det var vid
Linnéfesten 1907. Den »som lyckats» har ju lätt att vara nådig.
Och han talade vänliga ord om blivande samarbete. Trots den
högtidliga omgivningen, där vi i universitetets vestibul eller i
fakultetsrummen beredde oss för »process», som de gamle sade,
kunde jag icke komma ut med samma vänlighet. Jag svarade,
att med samarbetet blir det nog ingenting. »Du begriper inte
en smul vad du har varit med om att förstöra. Du har ju
alltid varit stockholmare och storstadsmänniska och har inte
den minsta känsla för hur man ser saken i stiften, där man
tänker ihop Skara domkyrka och Skara domkapitel och Skara
skola i ett och därför betraktar, med flerhundraårig hävd, Skara
som ett andelivets centrum.» Så ungefär. Slutrepliken tror
jag mig verkligen minnas verbotim- »Det kan för resten kvitta
hur ni gör; en pojk kan betyda mer än ett helt läroverk.»

Samtalet måste sluta, och processionen började. Ernst Carlson
såg rätt så slagen ut. Någon i närheten frågade: »Men vad sa
du till honom?»

Jå, det var kanske hårt. Men det var förklarligt. Man skall
inte göra som han. Eller som hans efterträdare, om vilken
man tycks kunna säga, att det enda konstanta är att han,
spånet lik, alltid flyter ovanpå vart än strömmen bär. Jag
tycker man bör hysa måttlig barmhärtighet mot kulturlivets
vandaler.

Alltid har för övrigt själva centralisationen av det kulturella
livets apparater synts mig farlig. Jag finner exempelvis ett och
annat därom i ett föredrag i Falun år 1906. Och jag tillåter
mig återupprepa särskilt ett uttalande ur föredraget, därför att det
enligt min mening visar, att jag tyvärr hade rätt och fick rätt
och har skäl att frukta att få än mer rätt i framtiden.

Jag har verkligen svårt att i hela den där överstyrelsesaken se annat än ett
foster, avlat av stockholmstanke. Våra ecklesiastikministrar hava, såvitt jag
förstår, just aldrig haft någon förmåga att höja sig över stockholmstankarnas
nivå. Det finns naturligtvis alltid gott om kraftiga, i vår moderna kultur och
politik starkt utvecklade skallar — det behöver för övrigt ej finnas mycket i
dem — som vilja bli generaldirektörer för överstyrelsen för Sveriges folkskolor
eller åtminstone folkskoleråd. Och frågan är möjligen blott huru snart man
skall kunna få riksdagen att bevilja lönerna åt det stora ämbetsverket. Ty
det blir nog ett ganska stort verk. Och sedan blir det lätt att göra upp in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1920/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free