Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den tyska mars-stormen. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 THEODOR HEUSS
hava berövat den tyska armén dess traditionella politiska
neutralitet och förnedrat den till ett pretoriangarde. Det kommer att
bli ofantligt svårt att böta följderna av detta brott mot den tyska
militärandaii. Det finns ingen moralisk skillnad emellan, om
väpnade pöbelhopar eller hederliga generaler med hot om våld
uppställa politiska krav.
Högerpartierna hava delvis ställt sig på den ståndpunkten att
det vore författningsstridigt om nationalförsamlingen fortsatte sina
sammanträden — då dess uppgifter, författningen och
fredsfördraget, hade slutförts; detta är åtminstone formellt oriktigt, ty
art. 180 förlänar nationalförsamlingen karaktären av lagtima
riksdag. Emellertid var tiden för upplösning diskutabel: kabinettet
önskade förlägga terminen till hösten för att icke den tyska
enhetliga fronten skulle brytas genom partiagitation i de västra och
östra rösträttsområdena. Kabinettet självt måste i alla fall ombildas
på grund av Erzbergers avgång, men det var en överdrift att det
saknade fackmän.
Men det var Kapps olycka, att han själv icke kunde samla ett
kabinett av fackministrar. På hans ministerlista stodo konservativa
ytterlighetsmän, men inga vilkas prestationer gjorde deras namn
lockande. Högerns vederhäftiga medlemmar höllo sig tillbaka,
och blott sådana som längtade att komma till makten eller vilka
bländades av den militära ståten följde parollen. Sålunda hade
Kapp varken någon samlande regering eller något eldande
program. Han greps av ovisshet, sedan han väl besatt
regeringslokalerna på morgonen den 13 mars, och han, som av sina vänner
hållits för »den starke mannen», var obeslutsam, vacklande och
ineffektiv. Han hade vunnit ryktbarhet genom sin häftiga
opposition mot Bethmann-Hollweg och genom att han tillhört stiftarna
av »die Vaterlandspartei». Dietta kunde just icke vara någon
rekommendation för honom i det socialdemokratiska Berlin, om
det också gjorde honom populär i de östliga landsdelarna, l sitt
program-manifest, som närmast liknade vilket valupprop som
helst, gjorde han sig skyldig till rena barnsligheter: han utlovade
krigslånens snara återbetalning och tillkännagav, att han snart
genom ett fritt näringsliv och höga grundskatter skulle bota det
finansiella eländet — den gamla fysiokratiska formeln är ju en
ren orimlighet för en industristat. Hans ekonomiska politik skulle
mycket snart ha ruinerat Tyskland genom en otrolig inflation
av valutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
