Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den tyska mars-stormen. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 THEODOR HEUSS
tansvärt vapen, och det var från början uppenbart, att den lättare
sattes i gång än hejdades, den hade blivit folkmassans vapen, men
bakom den stodo också stora delar av de borgerliga klasserna och
arbetsgivarne. Om våldsmakten hastigt skulle kunna besegras,
så behövdes också kraftiga medel.
Efter fyra dagar visste man i rikskansliet, att kuppen hade
misslyckats. Men officerarne, till vilka tyvärr också general
Ludendorff hörde, dröjde i det längsta att draga ut konsekvensen
härav, ännu så länge innehade de makten. Man försökte finna
en plattform på vilken det vore möjligt att underhandla för att
lätta återtåget och kom överens om att tillråda Stuttgartregeringen
att snarligen låta företaga nya val; men. denna avböjde alla
underhandlingar och fordrade ovillkorlig underkastelse. Kapp och
generalerna sökte försoning, begärde amnesti och ställde sig till
disposition jso’m försvarare mot bolsjevismen — men till sist
måste de försvinna från skådeplatsen med den vackra
avskedsgesten att deras »mission» nu var fylld.
Emellertid hade massornas radikalisering fortskridit ganska
hastigt, så att i Thuringen och Westfalen verkliga guerillakrig
förekommo. Kommunisterna märkte, att Kapp arbetat dem i
händerna och att riksvärnstruppernas anseende var rubbat. De
använde tiden. Men att också de, som det påstods, skulle ha
planerat ett uppror, är mycket litet sannolikt; visserligen gingo
de vildaste rykten i Berlin, men något väpnat uppror från vänster
har icke konstaterats; icke dess mindre hade de politiska
förhållandena blivit svåra nog.
Fackföreningarna kände sig som ställningens herrar; regeringen
var kvar i Stuttgart, strejkledningens makt skulle användas och
ett tryck från vänster avlöste trycket från höger. Först sedan
bestämda utfästelser gjorts återupptogs arbetet. De första
villkoren svällde av radikalism; arbetarne skulle beväpnas,
jordegendomen förstatligas o. s. v. Långsanit och med besvär lyckades
man få en förlikning till stånd, om vilken partiernas ombud
enades, den innehöll, utom bestämmelser om högförrädarnes
bestraffning, om utrensning av motrevolutionära element ur
militären och förvaltningen, om fortsättning av socialiseringspolitiken,
en mycket viktig punkt, nämligen att fackföreningarna skulle utan
att träda folkrepresentationens rätt för nära ha rätt att vara
medbestämmande i personfrågan vid kabinettets ombildning.
Bland koalitionspartierna voro majoritetssocialdemokraterna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
