Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Maria Sandels Häxdansen. Av Rosa Heckscher - Maria Sandel: Häxdansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
MARIA SANDELS HÄXDANSEN
För några år sedan utkom en dansk bok, P r o l e l se r d r e n g e n s
L ae r e a a r, som på sin tid recenserades i Sv. Dagbl. En fullkomlig
parallell till densamma utgör ovanstående arbete av Maria Sandel.
Den föregår i en liknande miljö och skildrar samma slags folk ined
samma slags laster och samma andliga läggning, bara att
dryckenskapen, som rimligt är, betonas starkare i den svenska boken än i den
danska.
Vid genomläsningen av båda dessa böcker frågar inan sig
ovillkorligt vad det egentligen skall tjäna till att sådana skrivas. De äro sanna,
om man så vill, nämligen för så ivitt som man därmed menar att det
som skildras verkligen hänt eller mycket väl kunnat hända, och att
miljön återgivits med fotografisk noggrannhet. Men är det verkligen
sanningen i ordets egentliga djupare betydelse som här ges? Sådana
böcker äro sanna i samma mening som en fotografi: de visa oss en sida
av verkligheten, men genom att de övriga borteliminerats blir bilden
skev och kan aldrig rubriceras som konst. Att måla allt ’det hemska
och gräsliga som möter oss i livet utan att därvid finna eller åtminstone
söka en förklaring av de fenomener man skildrar, att måla figurer som
äro inkarnationer av laster och brott utan att göra dem mänskligt levande
gör ingen läsare gladare, klokare eller bättre. Sanningen fordrar att
de skildrade modellerats, så att de blivit fristående, för att läsaren
.skulle kunnat skärskåda dem från alla sidor, att de blivit bilder icke
schabloner. Underligt att säga lider Maria Sandels bok i detta avseende
av samma fel som engelska societetsromaner och vår barndoms gula
böcker med röda ryggar. Men dessa kunna åtminstone för stunden
vara en tillflykt från verklighetens tyngd och dysterhet, en hjälp alt
för ett ögonblick koppla lös läsarens känsloliv från allt det hemsik a
och gräsliga som omger oss, under det att Maria Sandels böcker
intensifiera pinan för sina läsare.
Men en lärdom och en värdefull sådan ger den recenserade boken
för den som har öron att höra, en lärdom som borde predikas från
taken, men som förf. endast helt försynt och i förbigående låter komma
till orda på enstaka ställen: den obotliga skada som den missriktade
fattighjälpen och välgörenheten åstadkomma genom att depravera
jämförelsevis duktiga individer och låta de depraverade sjunka än djupare.
Allt det nu sagda gäller den första och ojämförligt längsta
berättelsen, av vilken boken fått sitt namn, de övriga äro mycket obetydliga
både till omfång och innehåll. De flesta förefalla som om de i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
