Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Förfalskad historieundervisning - Den siste tsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 DAGENS FHÅGOK
faderliga regemente» men icke för Västerås riksdag och Upsala möte.
Gustaf Adolf har där fått plats men icke Karl IX och Karl XII, likaså
Ludvig XIV men icke Cromwell och omdaningen i England. Att för
antiken så farliga ämnen som de Puniska krigen och Caesar
överhoppats, medan bröderna Gracchus fått sitt vederbörliga utrymme, behöver
knappast sägas. Det säkerligen för lärjungarne mycket roande och
ytterst lättfattliga ämnet, »Danmark förlorar Slesvig», hör också till
de anbefallda. Det är sannt, att detta urval syftar till ledning vid
repetition, men det giver ovillkorligen anvisning om, hur vederbörande
tänker sig undervisningens allmänna innehåll, och alt detta betyder
historiens förvrängning på viktiga punkter, kan ej nekas.
Felet ligger här från början till slut i en falsk uppfattning om
historiens uppgift. Denna är ej att moralisera utan att berätta, icke
att uppfostra utan att upplysa. Allt missbruk iav historien till agitation
är av ondo, vare sig det är fråga om nationalistisk eller pacifistisk
agitation, republikanskt-demokratisk eller monarkiskt-aristokralisk,
därmed har man trätt utanför vetenskapens område och in på
dagspolitikens. Nu torde den beslöjade agitation, som kursplanens författare,
tänkt sig, icke som sådan vara vidare farlig, men detta därför att
ungdomen i de åren icke erbjuder det rätta objektet för den sortens
påverkan. Det betänkligaste är, att historien på detta sätt kommer att
framträda i en förfalskad gestalt, där viktiga och avgörande moment
trängts undan för andra, som man ur dagspolitiska synpunkter funnit
just nu lämpligare. Den så långt i mänsklig förmåga står objektiva
berättelsen om vad som varit, skall ersättas av en moraliserande
exempelsamling till moderiklningars tjänst. Detta är vad Skriften nämner
synd mot Den Helige Ande, ty det dräper själva livet i historien, sätter
i stället för ifrisk och levande verklighet en serie dammiga moralläxor,
vilka som alla kloka fabler förfela sitt egentliga ändamål just därför,,
alt de sakna livets anda.
Liksom alla välvisa förmaningar till trots Gustaf III behöll sin
beundran för revolutionären Caesar, är det för övrigt en dårskap att söka
beröva ungdomen de historiens blad, som handla om kamp och strid.
Ju mindre man får därom i skolan, desto hellre skall det uppletas
utanför. Och om det nu låge någon så farlig andlig smitta i dessa
studier, skulle de modernaste reformatorerna endast då kunna skydda
det växande släktet däremot, om de tillika företage en mass-slaktning
bland världslitteraturens mästerverk, och på en ny Index libromm
satte icke bara Frithiof och Fänrik Stål utan också d’Artagnan, riddaren
av Ivanhoe, Falköga och Unkas. För att nu icke tala om det allra
svåraste, den hänsynslösa gallring filmen måste undergå för att verka
sannt uppfostrande för dygdiga, fredliga medborgare.
För två år sedan utgav den bekante irländske publicisten
och amatördiplomaten E. J. Dillon ett digert arbete orn
»Rysslands solförmörkelse», The E cl i p.s e of R u s s i a (London, Dent
& Sons; 420 sid.). Utkommet under ragnaröksåret, blev det knappast
här i Sverige uppmärksammat så som det förtjänar. Det år ju möjligt.
Den siste
tsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
