Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Kanada och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 DAGENS FRÅGOR
ansvaret emot en dag för clag allt häftigare opposition och under allt
svårare yttre förhållanden. Sedan vapenstilleståndet avslulits, kallades
han till Paris för att företräda Kanadas intressen vid fredskonferensen.
Om hans verksamhet där föreligga inga närmare upplysningar, men
under alla omständigheter synes detta hopande av arbete lia överstigit
hans krafter, ty vid sin återkomst till Kanada insjuknade han mycket
allvarligt, och ovisst isynes vara, om han över huvud taget kan beräkna
att vidare återtaga sitt ämbete.
Att hans försvinnande från den politiska skådeplatsen i närvarande
stund förorsakar en utomordentlig oro både i Kanada och nästan ännu
mera i England beror främst därpå, att Kanadas politiska liv för
ögonblicket företer en tämligen förvirrad syn; partierna äro splittrade
och ledarnas auktoritet är särdeles begränsad. Särskilt allvarligt är detta
av den anledningen att det numera i Kanada finnes en riktning, som
utmärkt väl förstår att profitera av denna förvirring, och det är den
separatistiska. Redan då värnpliktslagen genomdrevs, yttrades det på
många håll i pressen, att Kanada mer än väl kan vara sig självt nog
och icke har den ringaste anledning att blanda sig i europeiska tvister,
sak samma om England är engagerat i dessa eller ej. Nu ha denna
åskådnings representanter fått en skicklig och energisk ledare i
advokaten John S. Ewart, vilken i sitt organ, den i Toronto utkommande
veckoskriften States m a n, tämligen öppet pläderar för upplösning
av de band, som hittills förenat Kanada med det gamla moderlandet.
»Varför», frågar han, »skall ett folk på åtta millioner, vars lysande
insats i det stora kriget kom världen att häpna, undandraga sig det
ansvar som medföljer ställningen såsom en suverän nation?» Ledtråden
i hans agitation är farhågan för att i ett eventuellt kommande krig
Kanadas armé kanhända emot landets egen vilja och i alla händelser
emot dess verkliga intresse skall föras utom landets gränser för att
förblöda på främmande slagfält. »Kanadas ungdom vill icke gå med
på att låta sig göras till föremål för byteshandel mellan statsmännen
på det brittiska imperiets marknadstorg, alldeles som om det gällde
slavar i det gamla Rom.» Ej iheller vill han vara med om, att Kanada
skall dragas in i den engelska flottpolitikens världsomfattande nät. Den
av kriget f ramtvungna centraliseringen av riksstyrelsen har i honom
en konsekvent och energisk motståndare; över huvud taget ser ban i
alla det brittiska imperiet omfattande politiska organisationer blott
förstuckna försök från moderlandets sida att draga in the dominions i dess
egen ödesdigra allianspolitik. De försök att genom anknytningar på
det personliga området närma the dominions till moderlandet, som från
engelskt håll under senare tid igångsatts — lord Jellicoes rundresa till
Afrika, Australien. New Zealand och Kanada samt prinsens av Wales
kanadensiska besök — ha likaledes av Ewart och hans anhängare mötts
med uppenbar misstro och den livligaste ovilja. Även från mindre
extremt håll har för övrigt samma åskådning framställts.
Man har ett starkt intryck av att idet är reaktionen efter
krigsentusiasmen, som numera sätter sin prägel på landets hela politiska liv.
Tydligt är. att man så gott som överallt tycker sig ha gjort en dålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
