Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Söndringen bland segrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 DAGENS FRÅGOR
med Italien genomdrivit i de allierades förhållande till Ryssland.
Man irriterades av det stöd England i strid mot Frankrikes syriska
intressen givit den arabiske riksgrundläggaren emir Feisal, och inom
vida kretsar var man föga uppbyggd av kastningarna i Lloyd Georges
politik gent emot Turkiet. Dessutom oroades sinnena av franc’ens
nedgång och de höga pris man i Frankrike fick betala för engelska
kol, varjämte det blev allt tydligare att fransk och engelsk
uppfattning av det sätt, varpå Tyskland borde behandlas, alltmer tenderade
att divergera. Dessa och andra omständigheter föranledde den 25
mars det häftiga angrepp, som Barthou, en kort tid 1917
utrikesminister i kabinettet Painlevé och sedermera ordförande i franska
kammarens utrikesutskott, då offentligen riktade mot Lloyd George
och den engelska politiken. Hans obalanserade utfall var förspelet
till den senaste konflikten.
Barthou beklagade den reträtt i utlämningsfrågan Lloyd George
genomdrivit, fast denne tidigare av valtaktiska skäl själv tagit initiativet
till de krav, för vilka han sedan lät Frankrike bära hundhuvudet
inför Europas allmänna mening. I mycket ampra ord lät Barthou
vidare förstå, att England i kolonierna och genom tyska flottans
förintande tagit ut sin lön av segerbytet, men nu hindrade Frankrike
att på motsvarande sätt se sina intressen till godo. Han ondgjordes
även över den allmänna värnpliktens avskaffande i England och frågade
upprörd, om Frankrike verkligen befann sig i samförstånd med sina
allierade eller om ej snarare en crise des alliances inträtt, I England
och Amerika yrkades på fredsfördragets revision, »men alltid till
Frankrikes skada»; under tiden satte man sig i Tyskland allt djärvare
över fördragsbestämmelserna. Frankrike vore emellertid starkt nog
att ej längre behöva tåla alla oförrätter från tyskt håll. Man måste
övergå till handling — »med våra allierade, om de vilja det, utan
dem, om de sticka sig undan!»
Den nervositet, varom sådana ord buro vittne, förklaras bäst
genom Barthous inledningsord om Frankrikes läge: »Efter en fred,
som lämnar Frankrike i ett svårare läge än efter freden 1871, efter ett
fyraårigt krig, som lämnar det vida mera utmattat än efter
sex-månaderskriget 1870» o. s. v. Grundorsaken till den franska
misstämningen är nog i själva verket landets allvarligt hotade ekonomiska läge.
Den ena regeringen efter den andra drog sig under och efter kriget
för att beträda de tunga beskattningarnas väg för krigsutgifternas
partiella gäldande och den franska valutans stabilisering. I stället
lånade man och satte sin lit till skadeståndet från Tyskland samtidigt
med att Clémenceau trugade igenom fredsvillkor, som hopplöst
undergrävde tyskarnes betalningsförmåga. Nu står man där med
ringa utsikt att inom behövlig tid från Tyskland kunna frampressa
de av allmänheten påräknade penningsummorna och kolleveranserna.
Dessutom oroas man av den tyska riksenhetens befarade konsolidering
genom den nya riksförfattningen, vilken man tror ha »förpreussat»
hela Tyskland. Man överskattar den ännu i Tyskland kvardröjande
»militarismen» sådan den nu senast framträdde i Kapps förolyckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
