Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Söndringen bland segrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 DAGENS FRÅGOR
stred även Frankrikes mot fredsfördraget. Detta ger nämligen ingen
enskild signatärmakt rätt till exekutivåtgärder på egen hand och
känner ej heller utvidgad ockupation som påtryckningsmedel.
Däremot stadgar dess artikel 17, att vid konflikt mellan en medlem av
folkförbundet och en utanför detta stående stat den sistnämnda skull
uppfordras att underkasta sig de förpliktelser folkförbundsavtalet
ålägger dess medlemmar för tvistens biläggande. Hittills åtminstone
har folkförbundet iakttagit fullständig passivitet, men i stället kom
den i form rätt bryska engelska interventionen, vars högdragna ton
man för övrigt i Frankrike tillskrivit sårad personlig egenkärlek hos
Lloyd George efter Barthou-episoden. \7are därmed huru som helst,
brittiska regeringen erinrade den franska om att denna handlat utan
bemyndigande och även reellt sett mindre välbetänkt. Därjämte
tillfogades, att brittiske ambassadören i Paris, lord Derby, ej skulle
deltaga i ambassadörskonferensens sammanträden om fredsfördraget,
innan Frankrike avgivit försäkran om att för framtiden i frågor
rörande fredsfördragets utförande endast handla efter samråd med
de allierade och deras samtycke. En rätt amper notväxling, dock
endast refererad i officiella kommunikéer, följde, och efter fyra
dagar återställdes enigheten till det yttre, sedan Frankrike, om än
sannolikt i någqt svävande ordalag, avgivit en förklaring i äskad
riktning och lord Derby infunnit sig vid ett konferenssammanträde för
förberedande av mötet i San Remo mellan Nitti, Lloyd George och
Millerand. Till pjäsen hör, att Italien ställde sig på Englands sida,
dock utan någon som helst ostentation, och att Belgien
demonstrativt sände en liten truppavdelning att deltaga i den
ockupationsåtgärd brittiska regeringen så kraftigt förklarat otillåtlig och olämplig.
Att amerikanska vederbörande ogillade franska regeringens åtgärd,
ha de även otvetydigt antytt. I själva uppgörelsen ingick, att
Millerand avgav klara försäkringar om att Mainstäderna skulle
utrymmas, så snart tyskarna dragit sina övertaliga trupper bort från
Ruhrområdet, samt att hela frågan om Tysklands avväpning skulle
intaga en framskjuten plats på föredragningslistan i San Remo.
Konflikten slutade alltså med ett rätt svidande nederlag för
Frankrike i den närmast föreliggande tvistefrågan, vilket emellertid i
någon mån kompenserades med ymniga löften om bistånd och
sammanhållning i den större frågan om Tysklands avväpning. Denna
ligger nu så till, att tyska regeringen begärt förlängning till den 10
juli av tillståndet (av den 8 aug. 1919) att i den neutrala zonen trots
fredstraktatens artikel 43 som polismakt bibehålla en mindre
truppstyrka (20 infanteribataljoner, 10 rytteriskvadroner och 2 batterier).
Detta tillstånd utlöpte nämligen den 10 april, och samtidigt skulle
även hela tyska armén vara reducerad till 200,000 man för att i juli
definitivt vara nedbragt till den traktatbestämda numerären 100,000
man. I bägge fallen åberopar Tyskland force majeure, de kroniska
revolutionära och motrevolutionära uppträdena i skilda riksdelar.
Faktiskt torde för ögonblicket den svaga riksregeringen sakna pålit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
