Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Söndringen bland segrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 257
liga maktresurser för att genomdriva de självständiga soldathoparnas
snabba upplösning och avväpning, varjämte befolkningen på många
håll för sin egen trygghets skull ej vill och vågar göra sig av med
en del väpnade, nyuppsatta kårer, vilka de allierade betrakta som
soldater, men tyska vederbörande vilja ha ansedda som tillåtliga
polisavdelningar. Här möta många ytterligt svåra problem, vilka
säkerligen måste leda till nya kinkiga kontliktlägen. Därvid torde
dock den principiella enigheten bland de allierade vara tämligen
obruten, och meningsskiljaktigheterna gälla där företrädesvis, i vilken grad
Tyskland behöver väpnat skydd mot inre oordningar och vilken
tilltro nian skall ge dess försäkringar om de nya polisorganisationernas
från traktatsynpunkt lojala karaktär. I Frankrike finnes nog mången,
som med den engelske tyskätaren Leo Maxse frågar, »varför vi skulle
gråta krokodiltårar, om tyska bolsjeviker giorde vad de allierade och
associerade makterna borde göra, men icke gjort, nämligen att
försätta det förpreussade Tyskland ur leken för hela det tjugonde
århundradet». Denna metod att låta »militarismens» djävlar i
Tyskland utdrivas av bolsjevismens Belzebub lider emellertid bland
mycket annat av det felet att ej vara ofarlig för grannarne och kan
redan därför ej samla de allierade. Faran är blott att de vid sin enighet
om en verkligt effektiv avväpning och i vidskeplig fasa för varje
revision av ett orimligt fredsfördrag indirekt främja den omstörtning,
som endast enstaka fanatiker våga direkt förorda.
Det vore förhastat att överdriva betydelsen av de senaste
söndringsfenomenen bland de allierade. Söndringen är kanske mera
djupgående i fråga om deras intressetvister i skilda världsdelar än
rörande behandlingen av det besegrade Tyskland, åtminstone om man
blott tar hänsyn till regeringarna. Men man skymtar dock under
den polemik, som de senaste händelserna framkallat, en växande
principiell meningsskiljaktighet mellan Frankrike och dess
stormakts-allierade. Marcel Cachin har i Humanité tecknat den sålunda:
För anglosachser och italienare gäller det att få till stånd en samverkan utan
förbehåll mellan alla europeiska krafter, vänskapliga, fientliga och neutrala.
Världen är för dem ett enda samhälle i nöd, och överallt är matskåpet tomt.
Må därför alla intimt samverka mot hungerfaran och de rubbningar, som
oundvikligen följa därav.
För M. Millerand och hans inspiratörer är denna uppfattning av en
Europas enhet utopisk. Vad som enligt dem kräves är att bruka vapenmakt, att
visa att man är segrare, att icke vänta sig något av andra medel än av
militärisk bluff och militärisk påtryckning.
Konturerna å denna bild äro måhända något förenklade, men den
innebär mycken sanning, och därför förtjänar också Cachins slutsats
beaktande. Där betonar han de faror, som i all synnerhet höta
Frankrike genom en dylik isolering, och erinrar dem, som bragt det
därhän, att de »en dag av det uppvaknade Frankrike skola
avfordras en sträng räkenskap». Gachin är socialist, men samtidigt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
