Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 25. 5. 1920 - Folkförbundsrådet och dess konkurrenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 297
I samband med mötet i Spä har en
intressant och lärorik debatt i engelska
parlamentet och pressen förts om folkförbundsrådet, dess
framtidsutsikter och dess ställning nu och framdeles till Europas nuvarande
herrar, de allierades högsta råd. När Nationernas förbund kom till och
under debatterna om de neutrala staternas anslutning plägade
vanligen folkförbundsrådet skildras som en institution med nästan
obegränsad makt; nu åter går man ofta till den motsatta ytterligheten
och framställer det som alldeles betydelselöst. I själva verket svävar
det ännu som muhammedanernas heliga svarta sten mellan himmel
och jord, och sannolikt veta ej ens dess egna medlemmar synnerligen
mycket om den roll det i framtiden kan komma att spela vid
länkandet av världens öden. För närvarande är det nästan undanskymt
av de allierades ambassadörkonferens och än mer av högsta rådet,
och ingen vet, om det skall bli detta högsta råds lakej, dess
efterträdare i maktens fullhet, en ny uppenbarelseform för denna
imma-nenta imperialistiska kraft eller en beskedlig internationell institution
med mycket begränsat verksamhetsområde liksom Röda Korset eller
Internationella Fredsbyrån i Bern. Det har hållit fem rådsmöten
och därvid mest sysslat med att uppbygga sin inre organisation, att
upprätta allehanda sekretariat, att avgöra en del löpande småärenden?
för vilka fredstraktaterna stadgat dess anlitande, samt med
förberedelser för filantropisk verksamhet såsom t. ex. bekämpandet av
tyfus-epidemien i Polen och krigsfångarnas hemtransporterande från
Sibirien. Kontrasten är stor mellan dessa blygsamma livsyttringar och
det stolta program, som lord Robert Cecil i underhuset den 27 april
antydde med orden: »Förbundet måste utrustas med all möjlig
auktoritet och prestige av världens regeringar och göras till enda organet
för internationella förbindelser. Det måste vara allt eller intet.» En
vecka förut hade en amerikansk tidskrift, The Freeman, vanvördigt
förklarat förbundet i dess nuvarande gestalt »erinra om Artemus Wards
beskrivning på den konfedererade armén efter dess kapitulation såsom
bestående av Kirby Smith, åtta mulåsnor och en bastrumma».
Meningsutbytet om folkförbundsrådets ställning tog till utgångspunkt
San-Remo-mötets besynnerliga tilltag att telegrafiskt föreslå rådet, att
Nationernas förbund skulle åtaga sig mandatet för Armenien, vilket
befunnits ej locka någon av de stater, som eljes icke tvekat att taga
för sig av tillgångarna i det stora turkiska konkursboet.
Folkförbundsrådet svarade med en mycket sakrik och förståndig skrivelse,
i vilken det erinrade folkförbundsaktens författare om att förbundet
tillkommit ej för att själv övertaga, utan för att övervaka
mandatförvaltningar, att det varken ägde finansiella eller militära resurser
för att fylla en dylik uppgift, men att det gärna skulle söka
anskaffa en mandatärstat, om högsta rådet behagade ge tillfredsställande
upplysningar om en rad grundläggande fakta, exempelvis om
Armeniens gränser samt om de allierade ämnade rensa landet från turkiska
trupper och åtminstone provisoriskt anslå medel för de nödvändigaste
utgifterna vid upprättandet och upprätthållandet av en armenisk stat.
Folkförbundsrådet oeh
dess konkurrenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
